Swedish Ski Association

Hej igen! Nu väntar en spännande vecka för svensk nationell och internationell skidsport. Det är den sista världscupveckan för säsongen och världens skidblickar riktas mot Sverige, mot Stockholm och Falun. Ställer publiken upp efter denna fantastiska vinter med både mycket snö och många framgångar?

Ni kanske såg tv-sändningarna från Holmenkollen i Oslo i helgen. För-VM kallades det. Och en sån härlig publik, jag tror man räknade in över 50 000 åskådare. Kan vi slå det i Sverige? För Falun är det en viktig helg där det gäller att visa upp att staden och arrangören klarar av att fixa ett större evenemang och att publiken strömmar till. Falun söker ju VM 2015 och har tapetserat hela Skidstadion med “Beyond Skiing 2015”, sökkampanjen för Falun 2015. Stockholm brukar vara en publiksuccé och i år när snön till och med ligger kvar i centrala huvudstaden i mitten av mars borde det finnas ett rejält skidintresse. SSF finns på plats redan från i morgon när vi kör Barnens Vasalopp på världscupbanan vid slottet. Vi räknar med barnboom i skidspåret!

Detta är nu sista veckan när vi kan njuta av stor skidsport, så jag hoppas att alla ställer upp och kommer till Falun och/eller Stockholm. Vi ska visa att svenskar älskar längdskidor och att vi också kan heja! Efter världscupveckan är det dags att ta tag i framtiden – vad vi ska göra för att rida på vågen vi nu är uppe på. Förslag tas tacksamt emot, t.ex. på hur vi ska få alla nu skidintresserade att ansluta sig till klubbar och att greppa skidorna även i höst.

/AB

I söndags var det Vasaloppssöndagen, första söndagen i mars. En klassisk dag i skidsammanhang och detta år en dag som slog alla rekord. Efter en helt fantastisk vinter i hela Sverige, där nästintill alla som velat och haft utrustning har kunnat prova på längdskidor, var det upplagt för det bästa Vasaloppet någonsin. Skidintresset har exploderat i år, och inte blev det sämre efter vårt landslags enorma framgångar i OS.

Själv hade jag tänkt åka Vasaloppet en längre tid, åkte två gånger Öppet Spår i början på 2000-talet. Så i år var det dags för det “riktiga” loppet, för att få uppleva det alla pratar om – Vasaloppskänslan. Min uppladdning var usel med förkylning och ryggproblem veckorna innan, men ställa upp skulle jag ändå som den tjuriga norrlänning jag är.

Söndag morgon kl 03.50 ringer väckarklockan. För människor som ska åka nio mil på skidor är en sådan uppstigningstid närmast ett hån. Men Vasaloppsbussen från Mora till Sälen skulle gå mellan 04.30 och 05.00, så särskilt mycket till val hade vi inte, vi som valt att bo i Mora och ta arrangörernas bussar upp till starten i Berga by. Att gå genom Mora en Vasaloppsmorgon är en religiös upplevelse. Trots att klockan är strax efter kroghemgångstid kryllar det av folk med skidfodral i händerna och fokus i blicken. Kylan och mörkret hänger som ett tungt lock över människorna som rör sig mot de rykande bussarna vid Strandens skola. Där står funktionärer i gula reflexvästar kl 04 på morgonen och ser ut som de stått där hela natten med samma glada uppsyn. De portionerar vant ut de nervositets- och ångestladdade skidåkarna i buss efter buss. Genom nattens och gryningens svarta slöja tuffar sig de frustande fordonen fram genom Oxberg, Evertsberg, förbi kontrollerna Risberg och Mångsbodarna…innan det tar tvärstopp. Nu är vi bara några kilometer från startplatsen men vägen är igenpackad med bilar och bussar som rör sig med små små myrsteg framåt. I korsningen mellan Sälenvägen och Vasaloppsvägen vid Fiskarheden står några poliser och blickar ut över de långa köerna. De kan inget göra, det är rusningstrafik… trots att det står helt stilla. De enda som rusar är några som bett busschauffören öppna dörren för att få kissa i snödrivan intill.

Tiden går. Men inte trafiken. Fler och fler vill ut och kissa. Busschauffören suckar. Klockan blir sju, nu har vi suttit i bussen i två och en halv timme. Det borde inte vara så långt kvar va, säger någon. Jodå, det är allt en bit till. Klockan blir halv åtta. En italiensk man på sätet framför har mord i blicken när han ställer sig upp och tittar ut över bilköerna. Han tar sig en slurk av sportdrycken i vätskebältet och sätter sig igen. Men det syns hur stressen och paniken börjar bubbla upp. Klockan blir 07.45. En kvart kvar till start. Alla börjar inse att vi i bästa fall kommer att hinna fram, ouppvärmda och tokstressade. I sämsta fall missar vi starten. Starten som många sett fram emot i månader och år, starten som bekostas ur hushållskassan och som kanske inneburit många diskussioner hemma vid köksbordet. När klockan passerat 07.55 är tålamodet slut. De mest ivriga skriker till busschauffören att öppna dörrarna. Alla strömmar ut ur bussen, mitt i trafiken. De sliter åt sig sina skidor och skidfodral, springer upp genom snödrivor medan de sjunker ner till knäna för att ta sig fram genom folkhopen. De korsar mellan bilar och bussar som förtvivlat tutar för att inte köra på de adrenalinstinna skidåkarna som nu bara har en sak i skallen – att komma fram till starten och hitta sin startfålla innan skynket går upp. Jag gör förstås som alla andra – kutar som besatt. Försöker i farten få upp dragkedjan till skidfodralet och slänger sedan min ombytesväska i avsedd lastbil. Spanar in startled tre och drar iväg i mina hala pjäxor över is och snö för att hinna fram. Går igenom inpasseringen, hittar en liten lucka där jag sätter ner mina skidor. Precis när jag ska sätta i pjäxorna och spänna på bindningen ropar speakern “…och nu är klockan åtta och där gick starten för det 86:e Vasaloppet”. Bakom mig ser jag frustande tjurar med hornen utsträckta mot mig. Jag lyckas fumla på bindningen och precis när tjurarna ska stånga mig får jag tillräcklig fart för att undvika att bli träffad.

Resan till Mora blir som den blir. Över myrar, genom skogar, förbi underbara kontroller med underbara funktionärer som delar ut allt ifrån bullar till kaffe och buljong. Jag lider, jag njuter, jag lider, jag njuter, jag lider. Bensinen är slut, jag fyller på med mumbojumbo-gels och fejkade energikakor, men inget hjälper. I Läde står en fantastisk människa och delar ut nån slags kexchoklad. Den räcker 100 meter. Jag stapplar i mål i Mora och poserar för fotografen strax efter mållinjen. Får en medalj, en återhämtningsdryck och en busstransport till ombytesväskan. Det är smärtsamt men samtidigt underbart. Jag antar att det skulle kunna liknas vid en förlossning, även om jag själv aldrig upplevt en sådan.

Vasaloppet är känslor. Prova om du inte gjort det.

/Anders B

Förra veckan tillbringade jag, Kina Westervall från SISU Idrottsböcker, Ola Ravald, Lars Selin, Jocke Lagerkrantz, Erik Westberg och praktikant William några dagar och många timmar i Östersund, där vi filmade framtidens teknik-DVD. Modeller var de superduktiga Tobias Engblom och Eva Svensson, som trots 30 minusgrader kämpade med att åka fram och tillbaka för att fotograferna skulle få det de behövde.

På måndagen blev schemat aningen segdraget, det var lite svårt att komma igång och vara effektiva. Men på kvällen när vi befann oss på Vintersportcentrum tillsammans med Jonas Enqvist blev det fart på filmandet. Vi hann med en hel del balans- och bålstabilitetsövningar som ska vara grunden i DVD:n – tillsammans med självklart alla skidtekniska övningar och filmsekvenser. DVD:n blir unik med en fantastisk övningsbank. Bästa sättet att lära sig teknik är nämligen inte att läsa sig till den eller enbart titta på bilder, utan att själv utöva förmågan att kunna behärska en bra teknik. Och det gör man genom att skaffa sig god balans i unga år, bra rörlighet och god bålstabilitet. Med DVD:ns övningar kommer alla att märka hur bra man utvecklar sin teknik genom att köra övningarna regelbundet.

På tisdagen befann vi oss utomhus på stadion i Östersund. Kallt, kallt, kallt var det – men inga sura miner. För solen lyste och snön gnistrade. Jag fick ägna halva dagen åt att försöka ordna en extern hårddisk åt en av fotograferna, men i övrigt förflöt dagen fint. Vi hann till och med se lite OS på kvällen.

På onsdagen var det tight, tight, schema. Tobias skulle åka med buss kl halv fyra och jag och Kina skulle iväg vid fyratiden med flyg. Vi fick således snabba på produktionen och effektivisera till max. Men det gick tack vare strålande arbete av alla inblandade. Stort var det också av Södergren Sports Camp som lät oss bo där under de här dagarna. Och av Craft som fixat kläderna som åkarna använder under filmandet. 

Nu återstår filmande i Bruksvallarna i april. Då med landslagsåkare som ska få visa sin vägvinnande teknik. Sedan blir det redigerings- och promotionarbete i full fart. Och med dagens “schvung” i längdskidåkningen ska vi kunna sälja många fina teknik-DVD:er.

/AB