Aktuell forskning
Här kommer SSF i samarbete med Vintersportcentrum att presentera avhandlingar, publikationer och forskningsrapporter som behandlar längdskidåkning, men även ämnen som tangerar längdskidåkning - t.ex. rörlighet, fysiologi, m.m.
Ny studie om bålstabilitet
Här kommer en studie om bålstabilitet av två studenter vid Umeå universitet:
Inom ramen för vårt examensarbete på sjukgymnastprogrammet vid Umeå universitet valde vi att göra en studie på längdskidåkare vid Bergs gymnasium. Ett av syftena i vår studie var att undersöka om äldre och mer träningsvana längdskidåkande gymnasieungdomar (i årskurs 3) var mer stabila i bålen (sk. ”rörelsekontroll” i bålen) än sina yngre skolkamrater i årskurs 1. Vi undersökte också likheter och skillnader mellan pojkar och flickor och om tidigare skador kan ha påverkat bålstabiliteten. Vi ville även belysa möjliga samband mellan olika former av träning, träningsmängd och egenskattad fysisk hälsa.
Man har sett att längdskidåkare i högre utsträckning än roddare och orienterare har ont i ländryggen (13) och det är fler pojkar än flickor som har ont (14). Detta tror man beror på att längdskidåkare tränar mer och under en högre belastning(14). Det är också fler som har ont i ryggen bland dem som åker i den klassiska stilen än bland dem som åker fri stil samt vanligare med ryggbesvär under tävlingsperioderna. Detta tror man beror på att ländryggen hamnar i extrema ytterlägen i klassisk stil, i fri stil står man mer upprätt och det är då lättare att hålla ryggen i en mer ”neutral” position (13). I en studie uppgav tre av fyra längdskidåkare att de slutat träna/tävla pga. överbelastningsskador(15).
Vid lågt belastande aktiviteter i vardagen är det den djupa och uthålliga bålmuskulaturen som håller kroppen stabil. När belastningen ökar aktiveras även den starka och ytliga bålmuskulaturen för att ge ytterligare stöd för kotpelaren och bibehålla stabiliteten (2,6). Man har i studier funnit att personer med ont i ländryggen har försenad aktivering av de djupa bålmusklerna och därmed nedsatt stabilitet(2,6,10,11). Bålstabilitet kan beskrivas som förmågan att kontrollera kroppens rörelser under sportslig aktivitet för att minimera skadlig belastning på ryggradens kotor (3). Hur man klarar av att bibehålla stabiliteten påverkas av både skelettet (leder och ledband), musklerna och nervsystemets kontroll av musklerna. Om någon av dessa tre komponenter inte fungerar optimalt behöver de andra delarna kompensera för att behålla kontrollen(4).
Genom ett testbatteri för att testa bålstabiliteten och enkätfrågor om levnads- och träningsvanor fick vi fram ett resultat som inte visade på någon betydande skillnad vare sig mellan årskurser eller mellan kön. Däremot såg vi att de flesta testpersoner presterade bättre på vänster sidoplanka, det kan bero på att man i den fria stilens andra växel har en favoritarm som används mest och att detta kan bidra till en muskulär obalans. I sidoplankan har styrkan och stabiliteten kring höften betydelse för hur väl man klarar av att hålla sig uppe och därmed klara testet. Har man nedsatt stabilitet/styrka kan detta visa sig i en icke-optimal teknik i skidåkningen som kan ge rotationsmönster och nedsatt arbetsekonomi. Detta bör man som tränare/ledare vara uppmärksam på för att minska risken för smärta och problem från ländryggen. Här kan ökad och riktad styrketräning i gym vara en väg att gå. Vi såg i enkätsvaren att den genomsnittliga tiden för specifik styrketräning var 1h och 15 minuter/vecka, det att jämföra med tiden för specifik konditionsträning som var 8h och 20 minuter/vecka. Vi tycker att detta var anmärkningsvärt då man behöver styrka och uthållighet i djup och ytlig bålmuskulatur för att hålla stabiliteten i bålen under långvarig och stundtals hård belastande aktivitet som längdskidåkning är. En studie har visat på att man kan minska konditionsträningen hos längdskidåkare med 20 % till förmån för explosiv styrketräning utan att få någon minskning av VO2max(24). Detta tror man beror på att personerna inte får någon ökad muskeltillväxt utan att den neuronala kontrollen, dvs. kontakt mellan nerv och muskel blir bättre.
Vi föreslår att träning av bålstabilitet bör finnas med i större utsträckning bland längskidåkande ungdomar för att minska risken för smärta och problem från ländryggen samt för att optimera tekniken i åkningen. Mer forskning behövs för att vidare undersöka bålstabilitetens betydelse för längdskidåkning.
Vill ni läsa hela uppsatsen går det bra att kontakta någon av oss:
Emelie Larsen: emelielarsen@hotmail.com
Evelina Carnebo: evelina_carnebo@hotmail.com
Vi vill tacka rektor, tränare och framförallt elever vid Bergs Gymnasium för deras engagemang och deltagande i denna studie. Ett stort tack riktas även till Anders Byström, utbildningsansvarig för längdskidåkning på Svenska Skidförbundet för betydelsefull information om åktekniker inom längdskidåkning.
En vetenskaplig artikel från december 2009, av bland andra H-C Holmberg:
Biomechanical pole and leg....docx
Vill du publicera en artikel här? Hör av dig till Anders Byström, SSF:s utbildningsansvarige på anders.bystrom@skidor.com.