Hoppa till sidans innehåll
Foto: Leif Hammarström

Minnen med Lasse Olsson

12 APR 2017 09:00
Den före detta landslagsåkaren Lasse Olsson blickar tillbaka på karriären och minns med glädje.
  • Skapad: 12 APR 2017 09:00

När Lasse Olsson var 15 år och deltog på sitt första träningsläger sa tränaren Curt Paulsson, legendar från Åre, när han sett honom i backen:

– Hur har dom kunnat skicka hit dig? Du kan ju inte åka.

Det stod snabbt klart att den gode Curt gjort en rejäl felbedömning. Några år senare debuterade Lasse i A-landslaget och där blev han kvar i nästan tio år tillsammans med framförallt åkare som Bengt-Erik Grahn, Rune Lindström och Olle Rolén.

Karriären började i Nybrobacken hemma i Borlänge.

– Jag bodde nära backen och var ofta där. Som 12-åring fick jag en kick, det började gå bra och sedan rullade det på.

– Vi ungdomar hade två idoler i Göran Hårdén och Per-Olof Johansson. De betydde mycket. Göran skötte bland annat barmarksträningen.

1962 lät Lasse tala om sig på allvar för första gången. Han kom fyra i SM-slalom i Malmberget och blev även tvåa i en FIS-tävling i Örnsköldsvik efter duktige finländaren Raimo Manninen.

– De meriterna bäddade för en plats i landslaget. Hösten 1962 blev jag uttagen till träning i Val d´Isére.

Men starten i landslaget blev olycklig. Lasse kolliderade med Tore Grahn under störtloppsträning.

– Jag blev kvar uppe vid start på grund av en krånglande bindning, Tore trodde att alla hade åkt och började preparera backen just efter ett krön.

– Jag kom strax efter, flög över krönet och kolliderade med Tore. Han bröt några revben, jag slet av ett ledband i ena foten, blev gipsad och hemskickad med tåg. Det kändes tungt.

När Lasse summerar karriären konstaterar han att han ofta hade skadeperioder.

– Det var synd att jag drabbades av skadorna. Det hade varit roligt se hur långt man hade nått.

– Vi var väl ganska dåligt förberedda när det gäller störtloppen i mellan-Europa. Minns debuten i Kitzbuhel. Då åkte jag för första gången på 220 cm långa skidor.

– Jag kommer ihåg att jag flög högt i Mausfalle och sedan föll jag rakt ner. Men jag kom i mål.

– Men det går inte att gräma sig. Det som händer, det händer – så är det i den här sporten.

På 60-talet var också kraven internationellt andra än idag. Slalomåkarna var mer eller tvingade att åka även störtlopp – annars betalade inte arrangörerna uppehället.

– Svenska skidförbundet hade inga pengar så vi fick betala själva.

Lasse fick ordning på foten, kom tillbaka och svarade för en riktig knall när han kom tvåa i slalom Holmenkollen 1963. Det var hans första stora internationella resultat.

Skidåkaren Lasse Olsson i skidbacken

Det skulle bli många genom åren. Han noterade ett otal placeringar på topp 10 i FIS-tävlingar i bland annat Finland, Sverige, Norge, Schweiz, Tyskland, Österrike och Frankrike.

Bland annat var Lasse åtta i slalom i för-OS i Grenoble 1968, han kom sjua i Val d´Isére och tia i världscupslalom i Madonna di Campiglio.

Lasse och de övriga i landslaget utmanade i världstoppen under många säsonger.

– En höjdpunkt var när jag vann Årebragden 1970. Det var en stor tävling på den tiden.

Lasse gjorde tre VM och två OS, men utan att få den riktiga fullträffen.

Bästa resultatet blev en 18:e plats i storslalom i VM i Chile 1966 och då var han också bäste nordbo.

Från SM har han en drös medaljer varav en i guld: slalom i Örnsköldsvik 1966.

– 1971 tappade jag min landslagsplats. Då började jag trappa ner, men fortsatte att tävla och jag tog en del segrar.

Hur ser du på karriären?

– Det var som sagt synd på alla skador, men jag tycker jag haft en bra karriär. Hela resan har varit bra. Det känns fantastiskt att ha fått åka runt och tävla med Bengt-Erik och grabbarna på ställen som Kitzbuhel och Wengen.

– Jag har sagt till mina åkare: man blir ingen man förrän man åkt i Wengen och Kitzbuhel..!

När Lasse avslutat den aktiva karriären dröjde det inte länge förrän han var tillbaka i landslaget – som tränare.

– AK-basen Calle Briandt ringde efter OS 1972 och frågade mig. Jag tackade ja.

Lasse fick ta hand om ett lag som genom skidlärarikonen Ulf Edborg var sponsrat av Kneissl. I laget ingick bland annat åkare, som Lars-Erik Hinders, Göte Grahn och Manni Thofte.

– Med facit i hand blev det inte så lyckat. Kneisslfabriken var inte så intresserad och grabbarna fick halvdant material.

I slutet av säsongen skar det sig också med förbundet och Lasse gick tillbaka till sitt civila jobb.

Han var dock snart tillbaka i backen. Lasse fick förfrågan om att träna tre alpina ungdomar från Uppsala, gruppen växte och till slut bestod den av tio åkare – då hade bland annat Jonas Nilsson anslutit.

– Jag tränade gänget i tre år och målet var att lyckas i Kalle Anka-finalerna i Duved och sedan ta steget över till ett skidgymnasium. Det var en trevlig tid.

Därefter jobbade Lasse vintertid i fyra-fem år vid skidgymnasiet i Malung innan han hösten 1984 kom tillbaka till landslaget.

– Lennart Kjellin hade blivit förbundskapten och hörde av sig. Man behövde en herrtränare efter Jean-Pierre Chatellard, som gått till USA:s landslag.

Lasse stannade i fyra säsonger och fick bland annat uppleva när Jonas Nilsson blev världsmästare i Bormio 1985.

– Det var fantastiskt roligt. Inte minst med tanke på att jag tränat Jonas när han var ungdomsåkare.

Efter 1988 började Lasse jobba vid högskolan i Borlänge och där blev han kvar tills han gick i pension 2009.

Ingemar Stenmark var i landslaget under din tid. Vad kan du säga om honom?

– Det han gjorde var helt otroligt och jag hörde heller honom aldrig säga ett ont ord om någon. Han var väldigt vetgirig, först i backen och sist därifrån.

– Det var också fantastiskt att ha honom i gänget. De andra åkarna stegrade sig på träningarna. Vi hade för övrigt ett fint slalomlag under de åren. Ja, storslalomlaget var också bra.

Lasse fyller 73 i höst och åker fortfarande ofta. Två barnbarn som tävlar innebär också att han emellanåt kliver in i tränarrollen.

– Jag har även hjälpt till på distriktsnivå. Men det känns att kroppen börjar säga ifrån. Energin är inte som förr.

Hänger du med vad som händer på tävlingsnivå?

– Visst gör jag det. Jag kollar resultat och tittar på TV och det har varit en fantastisk utveckling av sporten. Men jag tycker det är skrämmande se hur långt efter Sverige är på ungdoms- och juniorsidan och i Europacupen. Det är något som inte stämmer.

Skribent: Leif Hammarström
Epost: Adressen Gömd

 

HUVUDPARTNER

LAGPARTNER

SE ALLA PARTNERS
Tävlingskalender
Skidor vill!
Alpint - Active Life Foundation-215-87
Idrottslyftet
FIS

Postadress:
Svenska Skidförbundet
Riksskidstadion
791 19 Falun

Besöksadress:
Lugnetvägen 16
791 31 Falun

Kontakt:
Tel: 0107086900
E-post: This is a mailto link

Se all info