Allt från busschaufför till psykolog – livet som alpin tränare

Kristina Hultdin är alpin tränare vid Åre Skidgymnasium. Hennes jobb handlar i stort om att se till att åkarna får bra förutsättningar för att träna och tävla.

– Jobbet är väldigt brett och det är mycket som måste fungera för att all träning ska flyta på. Jag är allt från busschaufför till psykolog, säger Kristina Hultdin.

Borlängetjejen Kristina Hultdin, som själv har gått på Åre Skidgymnasium i Järpen, tog examen från det Idrottsvetenskapliga programmet på Mittuniversitetet i Östersund 2009 och fick jobb direkt.
– Jag har alltid tyckt det verkar kul att vara tränare och IV-programmet kändes naturligt att läsa eftersom jag även hade nytta av det jag lärde mig i mitt eget idrottande.
Kristina har kört många världscuptävlingar framför allt i slalom, men efter att ha råkat ut för flera större skador – bland annat två benbrott – slutade hon tävla 2008. Hennes främsta meriter är en Europacup-seger och en 24:e plats i världscupen i slalom. Att själv ha tävlat på hög nivå är en fördel i Kristinas jobb.
– Dels har jag bra koll på det skidtekniska, dels har jag erfarenhet vad gäller den mentala biten. Jag försöker hjälpa mina elever att minimera de misstag som jag själv gjorde.

I slutet av augusti befann sig Kristina tillsammans med 19 elever nere i Österrike på läger. Under försäsongen blir det fem-sex veckor på bortaplan och sedan mot slutet av hösten börjar snöträningen hemma i Åre. Under vintern är det mestadels träning på hemmaplan i veckorna och tävlingar på helgerna. De är tre alpina tränare på Åre Skidgymnasium och under vintern ska de förstärka med ytterligare en. Att jobba som tränare på ett riksidrottsgymnasium innebär inga vanliga arbetsrutiner.

– Det roligaste med jobbet är att följa elevernas utveckling. Det är riktigt kul att hjälpa till att hitta grejer som sedan gör att det går bättre och bättre. Att se när det börjar fungera är jätteroligt, säger Kristina.
Förutom att skapa bra förutsättningar för träning och tävling handlar jobbet självklart mycket om coachning, både på snö och i fysträning. Förutom sina egna erfarenheter från sin aktiva karriär har hon mycket med sig i bagaget från det Idrottsvetenskapliga programmet; träningslära, fysiologi, idrottspsykologi och pedagogik bland annat.
Kristinas egen tävlingsåkning ligger helt på hyllan och hon har inte raceåkt sedan det allvarliga benbrottet som hon råkade ut för på en tävling i Sälen 2008.
– Jag lider fortfarande av sviterna efter det, men det går bra att jobba i backen som tränare. Jag försöker träna som en vanlig motionär, men tyvärr blir det alldeles för lite av det, berättar Kristina.