Den alpine chefens tankar inför säsongen 2016/2017

Han slog igenom i alpint, blev en av pionjärerna och förbundskapten i skicross och återvände sedan till alpint. Nu är Tommy Eliasson Winter, 36, redo för sin andra säsong som alpin chef.

Känslan inför säsongen?
– Känslan är bra. Nu är jag inne i verksamheten på ett annat sätt än förra året. Då var allt nytt, då kände jag inte lika mycket för vinst och förlust. Det gör jag idag. Nu är jag mera nervös för hur det ska gå.

– Som helhet känns det bra. Vi gjorde ett bra jobb på marknadssidan ifjol och det visar sig nu. Jag är stolt över att vi kan leverera bra förutsättningar, men det kommer säkert att behöva vridas på några skruvar till nästa säsong.

Hur har du upplevt första säsongen som alpin chef?
– Så stor skillnad mot vad jag gjorde tidigare var det inte. Jag observerade under hösten, sedan började jag planera och strukturera verksamheten. Det är klart att det varit andra förutsättningar än jag hade i skicross, men i slutändan handlar det om samma sak.

– Du har fler människor och fler verktyg att jobba med i alpint, men tanken att profilera är densamma. Visst märker jag att alpint ligger längre fram än skicross, men samtidigt har jag noterat att finns en tradition som ibland komplicerar utveckling.

– I skicross var det annorlunda. Där fanns det ingen tradition, vi bestämde att så här så skulle det vara och så blev det.

Vad var mest positivt förra säsongen?
– Det var kul se drivet hos de bästa åkarna. De kan göra vad som helst för att ta ytterligare ett steg, de är villiga att jobba extremt hårt och det lär jag mig mycket av.

– De har en extra dimension som jag själv inte hade som åkare och det sporrar mig. Jag hoppas folk kan se jag att jag har den dimensionen som ledare.

Ni verkar vara i en investeringsfas - vad ligger bakom?
– Vi har ökat omsättningen med 15-20 procent senaste året vilket skapar möjlighet att investera mycket i verksamheten. Man märker detta tydligt i landslagens organisation, som utökats markant för att skapa ett konkurrenskraftigare team runt individerna samtidigt som vi har ett tydligt fokus mot forskning och utveckling och vårt medicinska team. Vi är övertygade om att detta är en stor del i att ge oss ytterligare fördelar i konkurrensen framöver.

– På den nationella sidan så investerar vi mycket i vårt system med målsättningen att nå ut till både våra nuvarande medlemmar, men även framtida medlemmar genom olika projekt.

– Vår målsättning är att skapa en närmare relation till vår rörelse och min förhoppning är att de inom kort skall uppfatta oss som en närvarande, öppen och tydlig centralorganisation.

 – Alpint är en kommersiellt stark idrott och vi omsätter mycket pengar men samtidigt är vår landslagsverksamhet extremt kostnadstyngd i jämförelse med andra idrotter.

 Har ni de pengar ni behöver för att kunna bedriva den verksamhet ni önskar?
– Nej, det kommer vi aldrig att ha, men det är inbyggt i tanken när man drivs av att optimera saker i en miljö där det handlar om de hundradelar. Det ligger i idrottens natur att alltid hitta tillväxtmöjligheter för att ytterligare stärka konkurrenskraften, men det är viktigt att förstå att vi har ett ansvar att själva skapa vår egen lycka genom att tillhandahålla en attraktiv idrott för våra utövare och en attraktiv produkt för den kommersiella världen.

– Vi måste jobba vidare för att utvecklas på intäktssidan för att närma oss toppnationerna i vår sport och vi har en målsättning att ytterligare öka våra intäkter med 30% närmaste fyraårsperioden.

Är alpina landslaget attraktivt för sponsorer?
– Det beror på hur man förpackar det. Det blir attraktivt om man kan presentera en idé om hur ett företag kan göra skillnad för oss och för sig själva i sin affärsverksamhet.

– Sponsorer vill vara med på en resa för att kunna visa att man gör skillnad. Samtidigt är det viktigt att folket får veta vad vi sysslar med.

– Förr räckte det ofta med exponering på en jacka eller fartdress, men numera är kraven högre och mycket av arbetet består i att skapa en tydlig anknytning till vår verksamhet och se sponsorernas behov ur ett annat perspektiv. 

Vad säger du om första säsongen med Bauhaus-satsningen och Team Åre 2019?
– Den har varit lärorik och det är en kul satsning att starta. Det passar bra med våra tankar om att öppna upp verksamheten och driva en mer tillgänglig och närvarande linje. Den vänder sig också till en kategori som vi anser vara extra viktiga i den känsliga åldern 17 till 22 år.

– Vi såg direkt en effekt och många responderade mycket positivt på initiativet. Tror att det var 108 damer och 122 herrar i fart-SM och det var mer än dubbelt så mycket än förra året.

– Vi erbjöd öppen träning med kompetenta tränare. Totalt blev det tre läger. Fortsättningen blir intressant. Vi tror på formatet. Det är ett modernt format att stimulera ungdomar att hålla på längre.

Är du nöjd med förutsättningarna totalt sett?
– Jo, det är jag. Även om vi haft mer pengar hade jag inte valt en annan linje. Nu ska vi nöta in den här organisationen och få den att fungera.

– Man ska jobba så i ett eller två år och sedan tar man nästa steg i utvecklingen. Det är så det måste byggas upp. Det får inte bli ett tomtebloss.

Vad är viktigast kommande vinter?
– Det finns flera grejer. På det uppenbara planet är det VM i St. Moritz. Där siktar vi på sex medaljer. Men viktigast är att vi bygger upp vår kapacitet underifrån. Dels i Europacupen, dels på hemmaplan.

– Det är också viktigt att vi kan fånga gymnasiernas kompetens och att klubbarna märker att vi gör skillnad. Helheten på hemmaplan är viktig för att vi ska kunna bygga en plattform för framtiden.

Världscupen eller VM i St. Moritz - gör ni en prioritering?
– När vi har mästerskap kommer vi alltid att prioritera dessa, men det betyder inte att vi struntar i världscupen. Vi ska försöka vara bäst under ett par februariveckor de närmaste tre åren. Det går att prata runt, men i slutändan är det detta som värderas. En guldmedalj i ett VM eller OS väger tungt.

Junior-VM på hemmaplan - hur ser du på det?
– Det ska bli kul och det viktigaste för oss är att få upp representationsgraden i alla discipliner. Vi har sagt att vi ska ta tre medaljer, en på herr- en på damsidan plus att vi ska vinna lagtävlingen.

– Det är en enorm chans för oss att låta våra ungdomar göra mästerskapsdebut i en trygg miljö. Man kan förbereda sig på ett sätt som man inte kan på andra platser.

– Man ska veta att det är stor skillnad att tävla i centraleuropa jämfört med Sverige. Man är sig själv på ett annat sätt och långt hemifrån. Det handlar om förhållanden som du inte är van vid.

– Samtidigt är det kul och viktigt att vi fått Europacuptävlingar i Gällivare. Det är samma sak där. Många åkare får göra sin internationella debut under förhållanden man känner.

– Dessutom kan vi ställa upp med större kvoter och det är värdefullt. I ett framtidsperspektiv är det oerhört viktigt med Europacuptävlingar på hemmaplan.

Hur kommer det sig att flera tränare bytts ut?
– Jag vill inte säga att de bytts ut. Det var olika saker som spelade in. Jag kände att vi behövde en förändring och ett annat arbetssätt. Jag upplevde det som att några tränare tappat rollen som ledare. Jag började dra i trådar och så småningom föll allt på plats.

Är det något som oroar inför den nya säsongen?
– Oj, oj, jag är orolig för allt hela tiden. Det är en välsignelse och en förbannelse...