Nationell chef Olle Danielsson

Olle Danielsson (bilden) började med alpint hemma i Duved och nu är han tillbaka där allt startade. Sedan 1 april förra året är han nationell alpin chef på Svenska skidförbundet. Foto: Leif Hammarström

Olle, som fyller 40 i år, kommer närmast från snowboard och freeski där han var sportchef under sex år.

– Jag trivs väldigt bra med mitt nya jobb. Det känns stimulerande att vara tillbaka i alpint och det finns ett oerhört engagemang i sporten. På alla plan. Sporten har en oerhörd kraft, men den behöver också  stimulans.

Olle tävlade själv inom alpint tills han var 20 år. Därefter blev han ungdomstränare för att 2003 bli farttränare för damlandslaget.

Han stannade i fyra år, över VM i Åre 2007, innan han bytte gren, blev tränare och så småningom sportchef i snowboard.

– Tommy (Eliasson Winter, alpin chef) och jag började diskutera rollen som nationell chef. Det var svårt tacka nej.

Hur ser du på din roll?

– Den innebär att vi ska vara tillgängliga och närvarande. Vi ska vara där folket är och vi ska vara transparanta. Det blir många träffar med aktiva, tränare, ledare, klubbar och distrikt och det ska finnas en diskussion om hur vi ska utvecklas.

Vad är viktigast?

– Att det finns en alpin bas för att utvecklas. Det ska finnas en långsiktighet och en bra träningskultur. Vi ska göra rätt saker i rätt ålder och i rätt omfattning. Både ur tränings- och tävlingsperspektiv.

– Vi ska utveckla åkarna och göra dem redo för nästa steg. Dit ska de känna en längtan. Samtidigt ska vi utbilda ledarna. Vi ska ha starka utbildningar.

Vad har du främst tagit med dig från snowboard/freeski?

– Det är delar kring träningen. Den ska vara lustfylld och varierande. Glädje är grunden och träning får inte vara ensidig. Det är grunden för att vi ska få framgångsrika åkare och en levande rörelse.

– Vi tror ganska mycket, men vi måste underbygga vår tro med råfakta. Om vi ser på träningen så kan den ofta vara ensidig. Gymnasieåkarna är bra på åka bana, men allahar inte hela spektret.

– Det gäller att kunna hantera terräng och olika snöförhållanden. Det tror jag är oerhört viktigt. Skidåkare ska vara just skidåkare.

Finns det några problem?

– Vi lever hela tiden under press. Vi vill ta tillvara träningstiden så bra som möjligt. Det blir mycket banåkning och man hinner inte med det andra som är viktigt.

– Ett problem är glest befolkade områden med de traditionella klubbarna och backarna. De har problem med ledarrekrytering och återväxt. Det bekymrar mig.

– Däremot växer de stadsnära områdena snabbt. Vi måste agera och tittar på möjliga lösningar för att råda bot på obalansen.

– Det är viktigt att visa vår sport och vara öppen mot alla. Det är, som jag tidigare sagt, viktigt att göra alpint tillgänglig för alla.

Hur mår nationella alpina Sverige idag?

– I det stora relativt bra. Men det finns en obalans i rekrytering och ledarförsörjning. Det är jag orolig för.

– Vi har engagerade ledare och fungerande föreningar. Men vi kan inte bara sitta lugnt i båten och tro att det ska gå vidare av sig själv. Vi måste hela tiden vara aktiva, se hur vi kan utvecklas och hitta nya vägar.

– De vägar som var rätt för fem-tio år sedan kanske inte fungerar idag. Vi måste hitta det som känns rätt just nu.

Vad är viktigast i framtiden?

– Tillgänglighet och rekrytering har vi nämnt. Det är också viktigt att vi kan behålla åkarna längre. Vi tappar alltför många åkare på vägen.

– Vi har för få åkare som fortsätter efter gymnasiet. De ska känna glädje att fortsätta även om de inte når toppen.

– Vi ska försörja landslaget, men vi måste också ha en bredd. Utan bredd står vi oss slätt.