Rolén om VC och karriär

Han åkte i landslaget i elva säsonger och deltog i tre OS och lika många VM. Han har varit affärsman, expertkommentator i radio, tränare och ett av de ledande namnen i världscupen i Åre.

Få har en alpin bakgrund, som Olle Rolén, 73. När han ska lyfta fram höjdpunkterna från de närmare 60 åren inom den alpina sporten säger han:

– Det är framförallt två höjdpunkter jag vill nämna. Dels när FIS på kongressen 2002 gav klartecken för VM i Åre 2007, dels när Ingemar Stenmark säkrade totalsegern i världscupen i Aspen 1976.

Olle säger vidare:

– Det var stort och kändes fantastiskt när vi fick VM. Sedan blev det ju också ett lyckat arrangemang.

Olle var senior advisior under VM 2007. En perfekt roll med tanke på hans engagemang i världscupen i Årebackarna.

Han har bland annat varit aktiv, tävlingsledare, bansättare och suttit i organisationskommittén. Senast jobbade han med vallabodarna.

Olle konstaterar att världscupen i Åre utvecklats enormt genom åren samtidigt som den haft stor betydelse för Åre som skidort.

– Det är den alpina sporten och världscupen som varit motorn i Åres utveckling. Så är det bara. Åre hade inte varit vad det är idag utan världscupen.

Noterbart är att Olle varit med på samtliga (!) världscuptävlingar i Åre – totalt 100. Den första kördes i mars 1969, den senaste i december 2015.

– Men idag sitter jag på läktaren. Jag känner att jag gjort mitt. Men jag följer med sporten via TV.

Är man uppvuxen i Åre ter det sig naturligt att man tidigt börjar åka utför. Så även för Olle.

– Vi var ett gäng som åkte skidor på vintern och spelade fotboll på sommaren. Vi fick också åka mycket i och efter skolan. Vi hade en lärare, som hette Kalle Porath och var väldigt skidintresserad.

1959 blev ett viktigt år för Olles skidåkning. Då kom han som 15-åring trea på junior-SM i Vindeln. Att notera är att han var två år yngre än de flesta av konkurrenterna.

Var du en talang?

– Det var jag säkert. Eller kanske jag ska säga att jag blev det.

Säsongen 1961–62 kom han med i landslaget och där blev han kvar till och med 1972.

– Vi hade det slitsamt på den tiden. Träning och tävling på vintern och jobb på sommaren. Men det var lärorikt och kul.

Olle och landslagskompisarna Rune Lindström, Lasse Olsson och Bengt-Erik Grahn utmanade varje vinter Jean-Claude Killy & Co. Killy har vid flera tillfällen sagt att han hade stor respekt för det svenska laget.

Olle noterade som bäst fem placeringar på topp 10 i världscupen.

– Höjdpunkterna var när jag kom femma i slalom i Madonna di Campiglio och Megeve. Det var alltid kul att tävla i Madonna.

Noteras ska också en tredjeplats i slalom i för-OS i Grenoble 1967.

– Slalom var min bästa gren, men jag var ganska allround. Det gick inte att specialisera sig. Åkte man inte störtlopp i FIS-tävlingarna fick man inte åka slalomtävlingen.

Han debuterade i de stora mästerskapen i VM 1962 i Chamonix och det blev ytterligare två VM och även tre OS.

– Minns att jag var nia i kombinationen 1962, men i övrigt hade jag inga större framgångar i VM och OS. Jag var mera en deltagare och hade hög fallprocent.

På meritlistan kan också skrivas sju SM-guld fördelade på slalom, storslalom och störtlopp.

Olle avslutade den aktiva karriären i hemma-SM i Åre 1973 och då hade han redan tagit klivet över till tränarbanan. Han började i juniorlandslaget med bland annat åkare som Ingemar Stenmark och Stig Strand.

Efter en säsong tog han hand om A-landslaget och fick uppleva genombrottet när Ingemar tog sin första världscupseger och Sverige alltmer började etablera sig som en stor nation.

– Det blev fantastiska framgångar som vi tidigare bara kunnat drömma om. Det var en härlig tid.

Vad är förklaringen till framgångarna?

– Vi hade bra organisation hemma i Sverige med Calle Briandt, som eldsjälen i alpina kommittén samtidigt som Hermann Nogler sparkade in dörrar hos sponsorer nere i mellan-Europa.

– Vi hade också bra resurser, bra relation till träningsställena och bra organiserad träning.

Vad säger du om Ingemar?

– Det är en fantastisk människa. Han var oerhört målinriktad och tog vara på sin talang.

Olle stannade i landslaget till våren 1976. Därefter blev han bisittare i Radiosporten till namn som Åke Strömmer, Christer Ulfbåge och Ingvar Oldsberg.

– Det var också en rolig och fantastisk tid, säger han.

Olle blev kvar på Radiosporten i tre säsonger och samtidigt blev han mer och mer knuten till världscupen i Åre.

Under den aktiva tiden blev Olle också affärsman. Tillsammans med kompisen Pocke Nilsson startade han i slutet av 60-talet Skidåkarna i Åre, som hyrde ut skidor och sålde skidutrustning och kläder.

– Det var en annan typ av verksamhet. Serviceinriktad och med stort lagarbete.

Olle och Pocke sålde Skidåkarna 2001.

Kanske hade Olle också haft en bra karriär om han valt att satsa på fotbollen. I tre säsonger spelade han back i Frösö IF på bland annat division II-nivå.

– Det var också ett lagjobb. Hela idrottsrörelsen är ett lagarbete. Även om det handlar om en individuell idrott kan man inte bara vara egoist.

Olle bor numera på Frösön utanför Östersund och säger att han mår bra.

– Visst kan jag ha lite besvär i knän och fötter. Men jag har i alla fall inte behövt byta någon led.

Så mycket skidåkning blir det inte numera - däremot är Olle flitig golfspelare och har 24 i handikapp.