Ermeskog tillbaka i Åre efter SM-kraschen

Lukas Ermeskog är hemma i Åre efter kraschen på SM i mars. Han gör snabba framsteg och prognosen är att han kommer att bli fullt återställd. – Jag vill väldigt gärna åka skidor faktiskt, säger han.

Den 23 mars startade Lukas Ermeskog i SM-super G:n i hemmabacken i Åre. Det hade gått en knapp minut av åket när han kraschade och slogs medvetslös i landningen. Lukas togs om hand på plats, först av skidpatrull, sedan av ambulanspersonal och fördes sedan sövd med helikopter till Trondheims universitetssjukhus.

Läkarna kunde till en början inte säga omfattningen på skadorna och prognosen var osäker. På sjukhuset gjordes försök att väcka Lukas men det dröjde innan han till slut vaknade två dagar efter olyckan.

Lukas började snart att göra framsteg, som att söka ögonkontakt och kommunicera, men han minns själv inget från det som hände eller hur det var i Trondheim. Efter en tid i Norge flyttades han till Stockholm och det är först därifrån han har minnesbilder.

– Det första jag minns efter kraschen är på Danderyds sjukhus. Så egentligen minns jag bara från Stockholm, de sista veckorna, berättar han.

Planerar vardagen framåt

Snart kunde han göra allt mer på egen hand och nu, drygt sex veckor efter kraschen, har han fått komma hem till Åre. Resultatet av olyckan blev en så kallad DAI-skada (Diffuse Axonal Injury) men nu är ändå vardagen tillbaka till ett mer normalt tillstånd med vissa begränsningar för att hjärnan ska stimuleras lagom mycket.

– Det blir mycket vila. Jag är fortfarande trött på dagarna så jag får ju ta några naps och sova mycket på natten. Men jag har börjat dra igång lite med träningen väldigt lätt men jag har ändå kunnat gå på gymmet och även kunnat jogga lite. Så det är skönt och så har jag börjat läsa lite för att börja att lätt stimulera hjärnan.

Prognosen är att han ska bli fullt återställd och nu pågår planering av vardagen framåt. Han har träffat några av lärarna på Järpens skidgymnasium för att lägga upp en plan för framtiden och kan göra det mesta men under kortare tidspann.

– Min begränsning är egentligen bara att jag inte får känna mig trött. Så fort jag känner mig trött och hjärntrött måste jag backa och vila en stund innan jag kan börja igen så det blir korta perioder av aktiviteter. Sen dricker jag inget kaffe och inget socker och är noga med kosten för det ska tydligen vara väldigt stimulerande för hjärnan, säger Lukas.

Blir bättre för varje dag

Att han inte kommer ihåg sitt SM-åk och tiden efter är något han kan acceptera. Han har också sett videobilder från kraschen.

– Det var lite obehagligt att kolla på med tanke på att jag inte kommer ihåg att det var jag. För jag kommer ju inte ihåg något av besiktning eller av åket eller av att jag åkte upp. Att jag skulle tävla den dagen, säger han och fortsätter:

– Vissa små fragment av minnet har kommit tillbaka redan så det känns ju kul. Så jag tror att mer kommer komma tillbaka. Men lite av det kommer nog aldrig göra det.

Lukas menar att det känns som att han blir bättre för varje dag som går. Ett delmål på vägen mot att livet ska återgå till hur det var innan olyckan är att kunna sätta sig bakom ratten igen.

– Nästa steg för mig är kanske att jag ska kunna få börja köra bil och sånt där. De sa att det kan ta upp till ett halvår innan jag får göra det, förhoppningsvis går det snabbare. Bara jag får upp mina reaktioner och min koordination så att jag känner att det är tillbaka till normalt så kan jag börja köra.

Vill åka skidor igen

De största målen är att kunna åka skidor igen och att gå i skolan som vanligt.

– Målsättningen är ju att kunna komma tillbaka och åka skidor framför allt. Och även kunna känna att jag kan ta en dag i skolan utan att jag blir slut i huvudet. Det skulle vara väldigt skönt och sen komma tillbaka fullt i träning igen och kunna åka skidor. Jag vill väldigt gärna åka skidor faktiskt.

När han väl kan börja åka skidor igen kommer det dock inte bli mer super G eller störtlopp.

– Jag reflekterade över riskerna men tyckte ändå att det var väldigt kul att köra, men nu ska jag inte slå i huvudet igen så då känner jag att då kan jag lika gärna fokusera mer på storslalom och slalom. Det känns som att det är bättre.