Emelie Henning lägger tävlingsskidorna på hyllan

Efter åtta år i landslaget väljer 25-åriga Emelie Henning att avsluta sin fortsatta satsning inför kommande säsong. Med många minnen och erfarenheter från elitkarriären börjar nu ett nytt kapitel. – Vi får se vad liver erbjuder, säger Järfällaåkaren.

Skidåkningen har alltid varit en del av Emelie Hennings liv, inte minst då pappa Niklas också tränat och tävlat på elitnivå, och hon visste tidigt att det var alpin skidåkning hon ville satsa på. Och redan under gymnasietiden fick hon chansen i det alpina landslaget. Hon radade upp fina FIS-resultat både i Sverige och utomlands och Europacupdebuten kom så 2017 i schweiziska Melchsee Frutt. Dito i världscupen 2019 i Levi.

2019 kom också första Europacupvinsten i Kronplatz. Det var ett av många delmål som checkades av på vägen men 2020, samma säsong som hon tog 13e plats på JVM i Narvik, skadade Henning korsbandet under träning i Kåbdalis. Det blev ett avbrott på två år med hård rehabilitering för att komma tillbaka men belöningen för slitet kom när hon klev upp på pallen igen i comebacken.

– Jag skadade mig när jag var i mitt livs form. Det var väldigt tufft mentalt. Sen kom jag tillbaka och kom på pallen, det är nog mitt bästa minne, att jag kämpade så hårt i två år och fick den belöningen. Det var en lycka och en befrielse att det funkade, att det släppte, säger Henning.

"Fått leva mitt bästa liv"

Det har blivit både fina placeringar och pallplatser i Europacupen och 2022, efter comebacken, tog hon en tredjeplats i Valle Aurina när hon blev trea i slalom. På hemmaplan har det blivit en rad SM-medaljer varav den första 2017 i Åre då hon kom tvåa i alpin kombination. Senast, 2024 i Storklinten, klev Henning upp som trea.

Inför kommande säsong väljer Henning att lägga tävlingsskidorna på hyllan, efter åtta år med träning och tävling på högsta nivå. Med sig tar hon många minnen och erfarenheter när det nu är dags för ett nytt kapitel. Hon menar att det är ny värld som öppnar sig, från att ha levt efter att varje dag jobba för att bli bättre, till att hitta rätt i en ny tillvaro. Än så länge finns inga färdiga planer men det kan få ta tid.

– Jag har fått leva mitt bästa liv. Jag ångrar inget av det. Jag har haft så kul med alla tjejer i laget och jag är tacksam över hur vi pushat och stöttat varandra. Och alla tränare och människor vi mött på vägen, det gör att allt hårt jobb är värt det. Jag vill verkligen tacka alla lagkamrater, tränare och servicemän som varit med genom åren.