Henrik Harlaut defilerar motståndet i prestigetunga Dew Tour

I en av de mest krävande slopestylebanorna som finns, stack Henrik Harlaut ut på alla sätt. I Breckenridge, Colorado, en slopestyle som ligger på över 3.000 meters höjd, andades motståndet tungt när Henrik flöt fram lätt i den annorlunda banan. Med f

Efter ett bra förstaåk låg han stadigt på pallen men valde att stänga dörren för motståndet redan i det andra. I denna tävlingen avgörs finalen med tre åk där endast det bästa räknas. Med ett utstickande åk visade han varför så många anser att just han är bäst i världen.

Redan på första railet bjöd han på ögongodis för alla som hade tur nog att se på. En flatspin 450 till backslide - ett trick som knappt någon har sett innan. Men det var bara förrätten. På det andra hoppet stack han ut stort med en switch trippel flatspin. Ett trick knappt gjort innan i en slopestyle.

Men han hade sparat det bästa till efterrätten. För på det sista hoppet bjöd han på en världspremiär. En nosebutter dubbelcork 1620 - ett trick aldrig gjort i en slopestyletävling innan, fick både motståndarna, åskådarna och domarna att tappa hakan.

Efter det propagandaåket gjorde resterande startfält sitt yttersta att rå på Henrik Harlaut från Åre SLK men ingen kom någonsin nära.

– Det känns faktiskt extremt skönt. Mest att få göra ett åk med tre trick jag aldrig har gjort på tävling innan, säger Henrik direkt efter att han bärgat första Dew Tour-segern någonsin.

Det här tystar också de som trott att Henrik Harlaut är en big air-åkare.

Fyra hopp här, fyra hopp på OS

– Henrik har tränat på dom här tricken hela hösten. Det här visar att resultat följer hård träning, säger landslagets huvudcoach Niklas Eriksson och fortsätter.

– Han har allting han behöver. Det är fyra hopp på OS och fyra hopp här.

Just det faktum att Henrik Harlaut slår till med sin första seger på Dew Tour - en bana med fyra hopp, precis som på OS, är extremt positivt.

Tävlingen Dew Tour utgör ett viktigt OS-kval för många nationer och det märktes på åkarna. Alla gick för 100 procent. Det märktes inte minst på de många skador finalen bjöd på. Otäcka krascher tog snabbt bort tre finalister. Medan övriga startfältet modfällt kämpade sig ner, lös Henriks kreativa kraft allt starkare, och känslan som lämnade alla efter hans defilering var att han hade mer att ge.

– Det känns som att jag är mer komfortabel i min åkning nu. Har haft så mycket mycket ångestgrejer. Ville t.ex. inte göra mute för att alla kör mute. Ville inte göra för snurriga railtrick och så för att det skulle se fult ut. Men nu kan jag göra det för att jag vet att det ändå sticker ut och ser bra ut, att jag inte är en robot. Det har gett mig väldigt mycket i åkningen, säger en lycklig Henrik Harlaut avslutningsvis.