JVM-brons till killarna i stafett

Mindre än en timme efter det att juniortjejerna fixat guld i stafetten slog killarna till med ett brons.

Här delar killarna med sig av sina erfarenheter från respektive sträcka:

Första sträckan Oscar Svensson, Falun/Borlänge SK:
– Det är ju speciellt att köra första sträckan och det blev rejäl körning redan från början. Vi startade ju i andra led men jag tog mig upp till täten ganska fort. Och sedan var det bara att köra så vi växlade i ledning tillsammans med Ryssland, Polen och Japan. Det kändes skönt.

Andra sträckan Marcus Ruus, Gillberga SK:
– Jag gick ju ut som fyra och satsade på att öppna ganska lugnt upp för backen men sedan var det bara att gå på hårt. På andra varvet började vi plocka in på ryssen och innan sista uppförsbacken var vi förbi och då var det bara att fortsätta åka på allt vad man hade. När jag tog på ryssen så kändes det som om det inte gick att bli trött. Det är lite svårt att sätta ord på vad jag upplever just nu det var inget man hade trott i morse. Detta är nog ett av mina bästa lopp någonsin.

Tredje sträckan Oskar Ivars, Falun/Borlänge SK:
– Ruus åkte ju så himla bra så att jag kunde gå ut i ledning med norrmannen precis bakom och ryssen kanske 5-10 sekunder bakom. Jag försökte öppna ganska kontrollerat men ändå att behålla en hög fart så att ingen bakom skulle komma ikapp. Jag drog väl i ett och ett halvt varv, men formen har inte varit så bra tidigare under mästerskapet men idag svarade det faktiskt riktigt bra, så det var skönt att avsluta så. Men det var ju en lång backe på sista varvet och det fattas väl lite på formen så jag kunde inte gå med när ryssen och norrmannen drog ifrån. Så jag försökte bara hålla i och ge Rasmus så bra utgångsläge som möjligt inför sista sträckan.Jag såg när Stina gick i mål, när hon spurtade ned ryskan, det var riktigt mäktigt och då blev man sugen att få uppleva det själv. Så detta var en kul avslutning för hela laget.

Fjärde sträckan Rasmus Hörnfeldt, Östersunds SK:
– Jag gick ju ut som trea. Det var ju en tidsskillnad till de framåt och en större till fransmännen bakom. Så jag var ju ganska själv emellan. Jag testade lite i början att blåsa på för jag hade känt mig pigg på morgonen för att se om jag kunde ta in på dem där framme. Men jag kände att jag inte tog så mycket på dem så då gav jag upp och istället försökte mala på i ett jämt tempo och försöka hålla avståndet bakåt. Jag hörde att fransmannen började knapra in på avståndet men jag räknade med att han var tvungen att gå hårt bakom för att komma i kapp så jag blev aldrig stressad. Det var en stor lättnad när jag gick över mållinjen och klarade hålla bronset, hade varit otroligt surt annars när de andra grabbarna gjort ett så bra jobb innan. Härligt att få med sig en medalj hem!