Karin i rätt spår från start

Hon kommer från den lilla byn Kusån i Norrbotten och har sedan barnsben älskat att åka skidor. Kärleken till sporten och människorna i skid-Sverige gav henne tidigt en trygg plattform, glädje och motivation att satsa på en karriär som aktiv där det blev SM-guld, JVM-silver och seger i Tjejvasan 1995.

Efter sin aktiva karriär valde Karin att staka vidare i skidspåret. Hon blev skidgymnasietränare och idrottschef i IFK Mora Idrottsallians.
Nu är Charlotte Kallas tidigare tränare utbildningschef för Svenska Skidförbundets längdverksamhet. Och hon vet vad hon vill.

Vad kommer du att göra i din nya roll på förbundet? Och vilka uppgifter ser du som viktigast att ta tag i?
– Som ny utbildningschef så kommer jag självklart att fortsätta att jobba med de utbildningsfrågor som Per-Åke Yttergård tidigare jobbat med. Kontakten och uppföljningen av våra skidgymnasier är viktiga, det är frågor som jag brinner för och som jag känner att jag stor erfarenhet kring. Jag har jobbat på tre olika riksskidgymnasier under tio år och hoppas och tror att detta ger mig en god och bred insikt i vår gymnasieverksamhet.
Jag ska också följa upp verksamheten på våra högskolor samt arbeta med alla våra egna utbildningsblock som vi har inom Svenska Skidförbundet. Här har vi mycket kompetent personal som redan nu gör ett mycket bra jobb ute på fältet!  

Och mer resurser är på G?
– Ja, under hösten kommer vi att tillsätta tre konsulenttjänster som ska stötta våra föreningar så de kan utvecklas på det sätt våra visioner och vårt utbildningsmaterial vill. Detta blir nog det första som jag ska börja ta tag i. Längdchef Johan Sares har pratat länge i längdrådet om tanken att tillsätta dessa resurser och jag tror verkligen på idén.
– Vi upplever att vi ofta lyckats få barn till våra verksamheter, det vill säga rekrytera, men den stora utmaningen kommer då vi ska utveckla och behålla barnen. Så denna satsning är verkligen ett steg i den rätt riktning. Därmed inte sagt att vi ska sluta att jobba med insatser för rekrytering, den får vi aldrig släppa, den behåller vi, men vi behöver utveckla vår verksamhet inom området ”utveckla och behålla”.
– Jag kommer att jobba en hel del med Lars Selin som är utvecklingschef, våra frågor går ju in i varandra, jag tror också att ”Perra” Yttergård alltid kommer stå till förfogande vad gäller stöd och hjälp för att fortsätta vidareutveckla det enorma jobb han lagt ned inom området.

Vad är det bästa med skid-Sverige?
– Att vi förfogar över väldens roligaste idrott! Att vi har en organisation som arbetar för att alla ska känna glädje till idrotten. Jag tycker också att vi jobbar bra med vår värdegrund för att motverka tidig utslagning, självklart är vi inte helt förskonade från att sådant sker, men i jämförelse med många andra idrotter så har vi kommit långt. Vi behöver få ut detta budskap än mer i vår organisation.
Sist men inte minst så känner jag att vi har fantastiska människor som jobbar i skid-Sverige, jag har alltid känt mig hemma i den familjen!

Hur ser du på skidgymnasiernas och skidhögskolornas framtid?
– Skidgymnasierna är verkligen en stor bidragande orsak till våra framgångsrika landslag, det finns all statistik för att befästa detta. Den vill vi och ”måste” ha kvar, men vi kommer att få bevaka våra intressen då det inte är självklart att vi ska få ha kvar de antal platser vi har på våra riksgymnasier. NIU-gymnasierna kan utvecklas som än bättre komplement till våra riksgymnasier.
Skidhögskolornas verksamheter har utvecklats mycket de sista decennierna. Vi har nu tre starka regioner i Östersund, Umeå och Falun/Borlänge-området. Verksamheterna kommer att fortsätta utvecklas och är en förtutsättning för vår idrott att lyckas. Skidhögskolorna är i samma fas just nu som skidgymnasierna var under 80-talet då det blev större och större behov av att alla mer eller mindre behövde ha en gymnasieutbildning för att få ett önskat jobb, numera behöver man en högskoleutbildning av samma orsak, då måste även våra aktiva få den möjligheten.

Du har tränat Charlotte Kalla och lärt henne en hel del på skidgymnasiet i Gällivare. Men frågan är om Charlotte lärt dig något?
– Charlotte har lärt mig enormt mycket, inte minst om mig själv! Självklart gör man reflektioner över ens egen karriär då man träffar en sådan unik person som Charlotte. Inser att kärleken till idrotten nog är lika intensiv hos oss båda, men min önskan att bli så bra som hon är har inte varit lika stark hos mig.
– Hos oss tjejer under 90-talet fanns alltid en tvekan om det skulle kunna gå att bli bäst i världen, den tvekan tror jag inte Charlotte har haft, även om hon alltid varit duktig på att fokusera på sin egen prestation och inte vad andra gör!

Har du något bestämt mål med ditt nya jobb?
– Jag hoppas kunna utveckla hela utbildningsområdet inom skidförbundets längddel. Jag har nu fått chansen att enbart jobba med detta, Perra Yttergård hade fler uppgifter i sin tjänst. Jag hoppas kunna utveckla kontakten mellan alla skidgymnasier och hitta bra sätt att jobba tillsammans för att utveckla svensk skidåkning. Jag önskar att vi kan hitta ett lättare sätt att sköta antagningen till våra skidgymnasier och att vi lyckas behålla de platser vi har till våra riksgymnasier.  En viktig fråga är idrotten under skoltid. Vi behöver arbeta för att förstärka idrotten position i skolan.
Den vision som vi snart släpper för 2025 innebär att alla ungdomsledare inom svensk skidåkning ska ha relevant utbildning för sitt uppdrag, det hoppas jag att jag ska kunna bidra till senast 2025!

Du sitter med i längdrådet som representeras av ledare från hela skid-Sverige. Vilken funktion tycker du att längdrådet fyller?
–  Vi ska vara en panel som ska leda skid-Sverige, som ska kunna ta ett beslut och vara rådgivande i mycket. Däremot ska vi inte ta över arbeten som redan görs i våra kommittéer. Vi har börjat komma igång och jag tycker att arbetet går framåt. Vi håller på att fastställa visionerna fram till 2025, vilket är oerhört spännande att få vara med om att påverka! Jag tycker att längdrådet fyller en viktig funktion och jag tror att rådet kommer att utvecklas än mer!

Som aktiv gick du under smeknamnet ”Kuså”?
–Ja, jag kommer från Kusån, utanför Boden. Niklas Jonsson, som var min klasskamrat i Gällivare hade retat mig lite för att jag kom från en by med lite ovanligt namn. Vi blev båda uttagna i Utvecklingslandslaget våren 1989 och deltog då på A-lagets läger i Riksgränsen, när jag presenterade mig så uppgav jag Boden som hemort, då gör Niklas sin röst hörd och talar om att jag inte alls kommer från Boden utan jag kommer från Kusån. Därefter fick jag heta Kuså-Karin som sedan blev enbart Kuså.

Ditt namn är ingraverat i stenen utanför Vasaloppets hus med alla vinnare i TjejVasan genom åren. Hur känns det att se sig själv som en del av den svenska skidhistorien och för kvinnornas största manifestation på skidor?
– Det känns häftigt och väldigt roligt att kunna visa min dotter som också åker skidor, även om hon ännu är bara 10 år. Vasaloppet har i media framstått som bakåtsträvare till kvinnlig idrott då det tog lång tid innan kvinnliga skidåkare tilläts åka Vasaloppet, men de senaste decennierna har de varit i framkant och var tidig att ge stora summor till segrande dam i Tjejvasan, numera har ”vi” damer två lopp att tjäna stora pengar på under Vasaloppsveckan!

Fullständigt namn: Siv Karin Ersson
Född i: Boden, uppvuxen i Kusån.
Ålder: 46
Bor: Mora
Familj: Erik och dottern Alva.
Lyssnar på: Musik på radion. Gillar även tystnaden!
Läser: Kriminalromaner.
Ser på teve: Sport, ser mycket på norsk TV, de visar de idrotter vi är intresserad av! Nyheter och ibland en film.
Utbildning: Grundskollärare. Vidareutbildad på olika sätt, gick RFs elittränarutbildning 2011–2012.
Yrke: Nu idrottschef IFK Mora Idrottsallians, snart utbildningschef, Svenska Skidförbundet.
Tidigare arbetsplatser: Olika lärartjänster, därefter tio år på tre olika skidgymnasier: Gällivare, mora och Torsby.
Moderklubb: Björns SK
Intressen: Jag gillar att vara ute i naturen, gärna till fjälls. Vi tillbringar mycket tid ute hela familjen. Utöver skidåkning så tycker jag att orientering är en utmärkt idrott som jag också försöker hinna med. Där kan man välja hur långt och hur svårt man ska springa!
Favoriträtt: Pasta på olika sätt!
Favoritplats: Norges vestland. Unika fjordar och häftiga berg – man behöver inte åka till Nya Zeeland för att uppleva detta. Gardasjön och Norrbottensfjällen är också bra ställen att tillbringa en semester på!
Favoritämne i skolan: Idrott och samhällskunskap.
Förebild: Jag har inte haft några tydliga och uttalade förebilder, har nog sett upp till vissa saker hos ett flertal personer under åren. Däremot så blev Billan 1987 en stor hjälte och förebild då hon vann sitt VM guld!
Idrottsmeriter: SM-guld jaktstart 1996. Några till silver och brons från SM. JVM-silver i Hamar stafett 1989, VC-stafett 2001 3:a, Ett gäng topp-20 placeringar på VC under åren 1990–2001.