Bäst när det gäller? Johans Gyllene Regel

I morgon drar VM igång, årets stora mål för landslagsåkarna och det är dags att prestera på topp. Johan Olsson, numera herrtränare i landslaget, har gjort sig känd för sina minutiösa, uppoffrande förberedelser – och för sina fantastiska prestationer.

Här berättar han om sin väg till att vara bäst när det gäller.

Har du alltid varit bra på att prestera när det är viktigt?
– Nej, jag var rätt dålig på det som yngre junior. Jag minns till exempel ett JSM där jag underpresterade grovt när jag insåg att jag faktiskt hade möjlighet att vinna.

Vad lärde du dig under karriärens gång?
– När jag var 23 år började jag jobba med det mentala. Då kunde jag förstå varför det blev som det blev på det där JSM:et. I mästerskap är det mycket snack om resultat och medaljer. I Vasaloppet pratar alla om tider. Allt kretsar kring resultattavlan. Men jag presterar inte bra med resultat i fokus. För mig var nyckeln att hela tiden fokusera på min prestation, på genomförandet.

– Det ger mig inget att tänka på mina konkurrenter, det gick inte att veta hur fort de skulle åka. Jag kunde bara vässa min egen förmåga så mycket som möjligt. Det var min gyllene regel.

– Med tiden blev det också en säkerhet i sig, när jag hade lyckats på mästerskap växte självförtroendet och tron på att jag är bäst när det gäller.                       

Du förberedde dig länge inför varje mästerskap, vad gjorde du?
– Jag gick in i min förberedelsefas redan vid nyår, cirka två månader innan mästerskapet. Fysiskt handlade det om att jag hade analyserat VM-banorna och plockat ut moment som jag behövde träna på. Jag hade koll på backarnas lutning och längd, på partier med stakning, osv. Och så övade jag på de momenten. 

– Men uppladdningens viktigaste del var de små disciplinära målen i privatlivet. Eller ja, egentligen ställde jag in mitt privatliv under den här tiden. Målen handlade om att köra rörlighetsträningen, rehab- och styrketräningen, stretchingen, men också att sova bra, äta bra och sköta återhämtningen. Inget lämnades åt slumpen. Jag har en inre bohem som utgör mitt vanliga jag, den bohemen får inget utrymme under en förberedelseperiod. Två månader är ungefär vad jag klarar, sedan måste den personligheten få komma fram igen.  

Den fysiska träningen då? Hade du ett speciellt upplägg där vissa pass skulle ingå?
– De här dagliga målen, det är de som lägger hela pusslet. Att lyckas med dem ger mig ett driv, ett momentum som gör träningen effektiv. Ärligt talat så är själva den fysiska träningen minst viktig i den här fasen. När jag var frisk och kunde träna som jag ville in mot ett mästerskap, hade jag en tydlig plan med några pass som var riktiga avstamp. Det skapar en trygghet när jag har genomfört planen, nu har jag gjort vad kan.

Hur arbetade du med det mentala?
– Jag har jobbat med en mental coach, Stig Wiklund, nästan hela min karriär. Jag lärde mig mycket och blev nästan självgående. Jag riktade in mig på simpla övningar som syftade till att skapa en tro på mig själv. Jag arbetade med målbildsträning där jag såg mig själv genomföra tekniken rätt, som en film som spelas för min inre syn och där jag känner hur jag ska göra. Jag tänkte mig till teknisk briljans kan man nästan säga. 

– Jag ville hålla det enkelt, inte ha med för många olika moment Att fatta rätt beslut varje dag, att hålla den enorma disciplinen och göra uppoffringarna – inte fastna i sociala medier, avstå middagar med vänner, osv – det gav mig en mental styrka. I kombination med min målbild, så skapar jag förtroende för mitt genomförande och kan se fram emot uppgiften. När jag vet vad jag ska göra kan jag bygga upp en positiv bild. 

Vad hände i ditt huvud när du kom till ett mästerskap?
– Jag fick ju ofta finna mig i att vara favorit, även när jag hade varit krasslig innan och kanske inte själv kände mig som favorit. Det tankemönstret vände jag från att vara en press till att se det som att jag har ju förtjänat att ha förväntningar på mig. Ja, jag rent av bör ha det, eftersom jag har presterat bra tidigare och är bra på att åka skidor. Det blev en positiv och förstärkande känsla.

– Att stå på start i ett mästerskap, mitt ute på en arena med tusentals åskådare i publiken och miljoner framför tv:n, är ensamt. På VM i Falun var det 45–50 000 personer på plats och jag kände mig ändå ensam när jag stod vid startgrinden i 15 km loppet. Du står där, helt själv med dina tankar och 32 minuter av smärta väntar. Då är det viktigt att känna igen känslan, känna trygghet och veta vad jag ska göra.

Hade du några ritualer för dig?
– Ja faktiskt, de sista 5–6 åren som jag höll på, så lade jag mig på golvet i hotellrummet med benen upp längs en vägg i 90 grader i tio minuter innan vi åkte till arenan. Ja, och så vill jag alltid borsta tänderna innan jag tävlar – oavsett tid på dagen.

Hur hanterar du nervositet?
– Att jag är nervös betyder att det här är viktigt för mig, att det betyder något. Jag vill bekräfta och acceptera nervositeten, inte göra den till ett problem. Inför stafetten på OS i Sotji var jag fruktansvärt nervös, jag låg vaken till säkert halv fyra på morgonen. Men jag vände det till en fördel; om jag känner så här – då måste det ju gå jättebra i morgon, eftersom jag brukar vara nervös innan jag åker bra. Jag lät den insikten vagga mig till ro. Och en natts förlorad sömn har ingen betydelse för prestationen.

Ofta får man goda råd av typen: ”Gör bara som vanligt”, ”Ha kul”, osv. Vilket råd vill du ge till någon som står inför sin stora utmaning och exempelvis ska åka Vasaloppet? 
– Skapa en mental inre film om hur du känner dig under loppet och spela upp den för dig själv. Ha en tydlig plan för vad du ska göra inför och under loppet. Under ett långt lopp som Vasaloppet är det klokt att ha en plan med checkpoints var åttonde eller tionde kilometer. Där har du bestämt vad du ska göra: vad du ska dricka, äta, osv. Det blir kortare till målet i Mora på det viset, med delmål längs vägen blir loppet mer hanterbart och planen hjälper dig att hålla dig i din prestationsbubbla.

Om du sista veckan innan ett viktigt lopp hade fått välja på att inte träna ett enda pass eller bara tänka negativa tankar, vad hade du valt?
– Haha, fy vad jobbigt att bara tänka negativt, jag hade varit helt dränerad på energi. Då vilar jag hellre helt, träningen har ändå inte högsta prioritet sista veckan.

Se Johans tips Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Foto: Bildbyrån