Svenska juniorer och U23-åkare lyfte varandra till Kanada-framgångar

Med åtta medaljer och många framskjutna placeringar ser en av ledarna Andreas Domeij tillbaka på ett framgångsrikt junior- och U23-VM. Framgångsfaktorer beskrivs vara att utmaningar med tidsomställning och logistik hanterades väl och att åkarna genomförde allt med stor glädje för varandra.

Det svenska junior- och U23-äventyret med VM i Kanadensiska Whistler summeras till åtta medaljer. Stora utmaningar med tidsomställningar och logistisk hanterades framgångsrikt när man från ledarhåll ser tillbaka på en glädjefylld vecka. Mattias Nilsson, Ida Ingemarsdotter, Linda Danvind Malm och Andreas Domeij ledde arbetet.

—Vi reste ner redan torsdagen veckan innan för att få nio dagars omställning till den nya tidszonen. Dom aktiva lyckades överlag hantera den delen bra och första dagens sprinttävlingar var såklart ett härligt kvitto på att vi hade lyckats.

Med en stor bredd i det svenska juniorlaget, där alla utom en åkare nådde semifinal, fick laget kröna premiärdagen med att Lisa Eriksson gick in till brons innan duon Elias Danielsson och Anton Grahn slog till med enorm åkning i stadionområdet och säkrade både guld och silver.

—Vi hade en tydlig taktik för allihopa som verkligen fungerade. Håll igen och släpp fram ett par åkare på sista krönet för att använda dom krafterna inne på stadion istället, berättar Domeij.

Medaljskörden fylldes på dag två när U23orna George Ersson och Emil Danielsson tog silver och brons och dessutom kunde glädjas åt lagkompisen Moa Hanssons väldigt fina fjärdeplats.

—Det var påtagligt vilken glädje dom aktiva kände för varandra under veckans tävlingar. Vi har en sån bredd i truppen att en guldmedaljör som Anton Grahn exempelvis fick stå över den avslutande stafetten, precis som alla andra som fick stå över lopp så hanterades det med att heja ivrigt ute i skogarna.

Bredden och lagsammanhållningen är en förklaring som Domeij också använder för att beskriva de sensationellt starka svenska stafettinsatserna.

—Jag vill framförallt lyfta U23orna från stafetten, dom slog ur underläge och hela gänget lyckades få till prestationer på sin yttersta nivå. Gustav Kvarnbrink och hans närmast tjurliknande åkning, när han oväntat gick upp och sprängde fältet på sin sträcka, är ett stort intryck jag tar med mig.

Vad tror du vi har att vänta oss av de här åkarna om ett par år?

—Jag ser den här generationen som väldigt spännande. Juniorerna hävdar sig bra trots att vissa har ett eller två år kvar i den klassen och de som åkte bra som juniorer för ett par år sedan hävdar sig bra i U23-klassen, Moa Hansson och George Ersson är två bra exempel.

Andreas Domeij bor till vardags i Örnsköldsvik där han på nära håll också får följa bra ungdomsarbete som banar väg för att området får upp juniorer i världstoppen.

—I min närhet ser jag framförallt att klubbar som Vårby och Hägglunds är väldigt innovativa i att hitta på roliga träningar för att hålla kvar ungdomar i sporten vilket ger resultat. Det togs många nya grepp för ett par år sedan och redan idag har man åkare som Elin Näslund och Simon Nilsson som toppen av väldigt breda juniorverksamheter. Det är kul när stort engagemang i ungdomar ger bra följdeffekter.