En historisk världscupsäsong är över

Vi, Sverige, slog nytt rekord i antalet pallplatser med 52 stycken, varav 20 segrar. Till det ska läggas guld och medaljer i både junior-VM, U23-VM, ungdoms-OS och Nordiska juniorlandskampen. Vi är mäkta stolta och nöjda med säsongen men mycket vill ha mer och nu startar vi utvärderingar för att se hur vi kan bli ännu bättre nästa säsong när det också vankas VM i Trondheim.

Det började, som vanligt, i Ruka utanför Kuusamo i nordöstra Finland i november och avslutades hemma i Falun i mars. Vad minns du bäst av världscupsäsongen?

Det är såklart lätt att plocka fram de många segrarna och pallplatserna men oftast är det andra episoder som också kommer upp när man reflekterar över en lång säsong.

Som covidkaoset som drabbade oss i samband med världscupen i Gällivare. Vi fick i princip "låsa in" de aktiva på rummen på slottet Fjällnäs där vi bodde.

Som chokladbollarna vår kock Sara Hugg hade i kylen i ledarhuset under världscupen. De låg inte där så länge ska tilläggas.

Som nyårsbomberna utanför hotellet i Toblach när det 2024 firades in mitt under Tour de Ski.

Som alla tidiga morgnar för vallateamet och skidtester med pannlampa på. "Frukosten öppnar 06". "Nej, vi måste ha frukost 05".

Som ankomsten till Calgarys internationella flygplats där vi fick vänta i mer än 3 h på bagaget eftersom flygplatspersonalen lyckats köra våra skidfodral till en hangar utanför området och inte till bagagebandet.

Som varningarna för livsfarliga "cougars" i Canmore. Vi lärde oss att inte spela döda om vi skulle möta en sådan - utan att göra oss redo för att fightas tillbaka.

Som stämningen i Minneapolis, USA. Hela banan kantad av åskådare som tjöt av glädje varje gång en åkare passerade. Det öronbedövande jublet när Gus Schumacher vann på hemmaplan. Jessie Diggins glädjetårar över alla som kommit dit för att heja på henne.

Som det absurda i att Maja Dahlqvists skida gick av i Lahti och hon tvingades åka den beryktade kurvan ner mot stadion - på EN skida.

Mest av allt minns jag alla fina stunder med hela laget. Resultaten är förstås det vi alla jobbar för - men att få resa runt och vara med alla åkare, de fantastiska vallarna och alla ledare, fysios, läkare - det är det som gör världscupcirkusen så magisk.

Som slutord vill jag skicka med ett meddelande som en av våra ledare, som deltog ute på världscupen för första gången, skickade efter en tävlingshelg. Det gör mig som landslagschef extra stolt;

"Återigen vill jag rikta ett stort tack till er alla för att jag fått vara en del av teamet denna helg! Tack för ert vänliga, öppna, varma mottagande, delaktighet, möjlighet att på nära håll få observera er coacher, hela teamet och en fantastisk upplevelse. Vilket grymt team ni är!"

Anders Byström
Landslagschef