Stark svensk insats på junior-VM i Valmalenco

Under vecka 12 avgjordes FIS Freestyle Junior World Ski Championships i italienska Valmalenco. 27 nationer deltog och Sverige hade åkare med i skicross, slopestyle och puckelpist.

Det blev ett lyckat junior-VM ur ett svenskt perspektiv med medaljer i samtliga discipliner.

Tävlingarna genomfördes i fantastiskt väder med strålande solsken och blå himmel. Under tisdagen inleddes VM med skicross. John Eklund, Vännäs, dominerade tävlingarna och tog guldmedaljen. Den bästa möjliga starten på veckans tävlingar vilket också inspirerade de övriga svenska åkarna i Valmalenco.

John Eklund tog guld i skicross

På torsdagen fortsatte tävlingarna med svensk deltagande i slopestyle. Fyra svenskar tog sig till finalen och bäst lyckades Sandra Dejin, Norrköping, som knep bronsmedaljen i en tuff bana.

Sandra Dejin knep bronsmedaljen i slopestyle

Under fredagen var det dags för singelpuckelpist. Ludvig Fjällström, Åre, kvalade in på tionde plats. Efter ett kanonåk i finalen tog Ludvig silvermedaljen endast 15 hundradelar från guldmedaljen.

På lördagen avslutades VM tävlingarna med parallellpuckelpist. Fredrik Säterberg, Åre, föll under träningen till fredagens singelpuckel och var tvungen att stå över tävlingen. På lördagen var han tillbaka, full av revanschlust. Efter att under heaten fram till finalen slagit ut bland andra landslagskompisen Ludvig Fjällström stod Fredrik i finalen. Efter ett tufft finalheat slutade Fredrik på andra plats och tog ytterligare en silvermedalj till det svenska laget.

Två silvermedaljer blev det också till puckelåkarna. Fredrik Säterberg (bilden) tog ett i parallellpuckel och Ludvig Fjällström i singelpuckel

Sverige slutade på tredje plats i den totala medaljligan på VM efter USA och Kina. Framtiden ser mycket god ut för Sverige i Freestyledisciplinerna. Erfarenhet från tidigare JVM visar att åkare som tar pallplatser på JVM inom ett par år etablerar sig som toppåkare på både världscup, VM och OS.

Foto: FIS

Så här skriver Ludvig Fjällström själv om sin väg till medaljen:

"Redan efter första blicken på backen kände jag att det skulle bli en svår uppgift. Det var hårt, backen var skev och droppet på andra hoppet påverkade farten genom hela åket. Jag tyckte att träningen gick bra under dagarna och framåt tävlingsdagen visste jag att jag hade mycket att vinna, om jag bara kunde göra mitt jobb. Jag kvalade lite under förväntan och slutade som nummer tio. Precis före Bradley Wilson som senare skulle ta guld. Mitt åk var lite stökigt men fort och jag visste hur mycket bättre det kunde bli. Finalen kom och jag stod på starten med Jesper och kände mig nästan lite för lugn, som om jag inte var taggad nog. Kanske sparade energin vad vet jag, men när jag gled fram till startlinjen efter Bradley, och hörde vilken poäng amerikanen fått, då slog det mig hur bra jag måste åka. Jag visualiserade åket tre gånger mer än vanligt, och tänkte "bara jag gör vad jag kan, så får vi se hur långt det räcker". En annan röst sa "det är JVM-final, det finns bara en växel".

Jag kommer inte riktigt ihåg åket, jag kommer ihåg hur jag kom ner och är så nöjd att jag knyter näven och trycker rakt ner två gånger med full kraft, ser lite kul ut på videon. Sedan är det en lång väntan tillsammans med Bradley, när åkare efter åkare kör bort sig eller missar, och när sista amerikanen åker ur skriker vi av glädje. I efterhand kan man ju ångra att man inte åkte lite fortare, eller landade lite bättre i andra landningen, för det krävdes inte mycket för ett steg upp på pallen. Stolt tog jag ändå emot silvret med den svenska flaggan i armarna, och uppe på prispallen hann jag  tänka: det här är bara början!"

/Ludvig