Tommy Eliasson byter skidorna mot testcenter

OS var hans bästa minne från skidkarriären. Och samtidigt det värsta.

– Från början var det inte så seriöst det här med skicross, säger Tommy Eliasson från Boden.

Som 11-åring vann han Ingemar-trofén och efter det stod han på pallen vid några ungdoms-SM och gick sedan skidgymnasiet i Sollefteå. Efter tre år där började han på den då nystartade skidhögskolan i Tärnaby.
– Jag och skidgymnasiet gick inte ihop och jag gick bara tre av fyra år där men sedan bestämde jag mig för att ta chansen i Tärnaby, säger Tommy Eliasson.
Det visade sig vara ett bra beslut och samma år vann mannen från Boden junior-SM i storslalom.
– Men sedan kraschade jag och gjorde illa ryggen och tappade en säsong. Jag kom inte tillbaka efter det och jag och en kompis bestämde oss för att dra på en skicrosstävling i Lindvallen, mest som en rolig grej. Vi tänkte inte att det skulle vara så seriöst först, säger Tommy.
Men seriöst var just vad det blev och efter att ha kommit fyra i en skicrosstävling i Åre som dessutom fungerade som kval för X-Games blev det så småningom OS-satsning för hela slanten för Eliasson.
Varför slutar du?
– Jag vet inte riktigt varför det blev just nu. Jag har två barn hemma och måste lägga min tid på vettiga saker. Att få ihop allting när man satsar mot ett OS funkar men nu blir det annorlunda. Jag är också rätt trött på att fixa och rådda med allting och försöka få det att gå ihop ekonomiskt.
Vad ska du göra nu?
– Nu jobbar jag på Vintersportcentrum i Östersund, jag är under utbildning för att bli testledare där. Jag ska vila litegrann från skidorna men sedan förhoppningsvis satsa vidare i den branschen. Jag gillar ju skidåkning.
Bästa minnet från karriären?
– OS helt klart. Att ha ett så stort mål uppsatt och jobba så pass hårt och länge mot det oavsett vad resultatet blev. Mycket är det just att få göra en sådan satsning, en enorm ego-verksamhet.
Värsta minnet?
– Att OS inte lyckades helt. Det var enormt konstigt när det var över.
Vad kommer du sakna mest?
– Just tävlingsgrejen. Det här att det bränner till emellanåt. Och att få kånka runt i en liten grupp och klara sig på små medel. Det händer hela tiden någonting och det är det man minns sen.
Och vad kommer du inte att sakna?
– Att kliva upp 06.00 på morgonen och gå ut i 25-graders kyla och träna under kassa förhållanden. Även om det alltid låtit som man varit positivt inställd till det kan jag avslöja nu att det är en lögn, haha.