Reflektioner över OS i PyeongChang

Medaljeufori och glädje blandas med uppgivenhet, ilska och även tårar när förväntningar uppfylls eller går i stöpet. Det är precis som det ska vara, det är därför vi älskar dessa olympiska spel.

Nu är de 23:e vinterspelen avslutade: 2 952 atleter, 102 evenemang, 306 medaljer, 13 arenor, 15 dicipliner och 93 nationer är bara några siffror vi plockar med oss ur den olympiska bubblan.

I förhandsspekulationerna tillhörde skicrosslandslaget en av de svenska landslag som rankades högst, vilket inte var konstigt efter framgångarna i världscupen och med dubbla regerande världsmästare i form av Sandra Näslund och Victor Öhling Norberg.

Joar Båtelson, sportchef skicross. Foto: Bildbyrån.

– Vi hade högt satta mål inför OS med guldtippade åkare efter en strålande säsong av framförallt Sandra, men det är tufft att kriga om medaljerna under mästerskap och speciellt under ett OS. Man kan tycka att OS stjäl glansen av övriga prestationer men OS kommer alltid att vara det största målet för en idrottare. Alla vet att Sandra är världens bästa skicrossåkare i dagsläget ändå, det talar senaste årets smått osannolika svit tydligt om, säger sportchef Joar Båtelson.

Laddar till Peking 2022

Nu får vi vänta ytterligare fyra år innan det är dags igen för världens atleter att samlas för olympiska spel, även denna gång i Asien, närmare bestämt i Peking.

Ytterligare fyra år av uppladdning, svett och målmedvetenhet väntar för att allt ska klaffa – just den dagen då det är dags.Vissa lyckas ta medalj, andra inte. Några är där för att se och lära och tar med sig många värdefulla erfarenheter i bagaget.

Det är bara att inse att det är få medaljer att tävla om och mycket, mycket små marginaler. Bara att bli uttagen till ett OS är en vinst i sig, det är bara de allra bästa från sitt land, en liten utvald grupp, som får chansen att bli olympier. De har all rätt att känna sig stolta över den prestationen, oavsett om de sedan lyckas uppnå sina mål eller inte.

Vi ses i Peking 2022!