Feedback istället för placering

I dagarna har det skrivits i tidningar om elittänket inom idrotten. Olle Danielsson, sportchef för Snowbord på SSF, berättar att det inom snowboardens tävlingsserie, Swedish Snowboard Series finns en intressant tävlingsform för barn.

Berätta mer om tanken bakom kidsklassen i Swedish Snowboard Series?
– Jag började fundera på om det verkligen var nödvändigt att man tävlar om placeringar redan som barn. Det viktiga är ju att ha roligt och att upptäcka glädjen med snowboardåkning. Så vi gjorde så att alla barn i kidsklassen, upp till 12 år, får pris för att de har deltagit och sedan ger domarna feedback på deras åkning istället för poäng och placering.

Vilken typ av feedback är det?
– De får helt enkelt veta vad de gjorde bra och vad de ska tänka på för att bli bättre.

Hur uppfattas det av barn och föräldrar?
– Jag har bara fått positiva reaktioner på detta. Det är ingen som har blivit ledsen och frågat efter poäng eller placering. Jag får snarare reaktioner som ”Jag vill ju bara att mina barn ska ha kul, sedan om de fortsätter och så småningom tävlar blir en senare fråga”.

Tror du att denna utveckling inom snowboard är möjlig först och främst för att det är en bedömningssport?
– Jag har funderat mycket på detta, men det borde ju gå lika bra att hitta en form som fungerar även för barn som utövar andra grenar. Det viktiga är ju att väcka lusten och inte lägga på för stora prestationskrav från början. Vi har även Rookie Camps där utgångspunkten är åkarens lust och vilja att utvecklas utifrån dennes behov.

Kan du berätta mer om det?
– På våra Rookie Camps ligger mycket av ansvaret på åkarna att styra sin träning utifrån lust och behov. Vi tränare finns där som vägledare och coachar utifrån åkarens initiativ men vi blandar även in moment och övningar som är mer uppstyrda. Det är dock viktigt att hitta en balans där så att åkarens driv och lust inte trycks ner. För mig som har min bakgrund inom alpinsporten var det till en början ett litet stressmoment att träningen inte var uppstyrd på traditionellt vis där tränaren tar ”befälet” och drar upp riktlinjerna. Men Jakob Wilhelmson som har levt i snowboardsporten och är ansvarig tränare på våra Rookie Camps visade snabbt hur lyckat det blir när åkarnas lust och driv sätts i fokus. Den åkglädje och utveckling som jag har upplevt på dessa camps har jag inte upplevt på samma sätt tidigare.

Ni har även mindre strikta kriterier när det gäller klassindelningen?
– Vi har ju ”vanlig” klassindelning beroende på ålder där exempelvis kidsklassen är upp till 12 år och sedan kommer Grom-klassen som är för yngre juniorer 13-15 år. Men om det är så att en åkare har hög åkskicklighet så kan han eller hon ansöka om att få starta i klassen över.

Men vem avgör om åkaren är mogen att gå upp en klass?
– Det gör domarna tillsammans med klubbtränare eller liknande, kan även vara en förälder. Nu har vi en fördel av att vara en liten sport där vi har ganska bra koll på åkarna och vad de kan. Men även här gäller samma tänk, vad är egentligen bäst för att uppmuntra åkaren, hur gör vi så att de stannar kvar och inte tröttnar? Att låta dem utvecklas i den takt som passar dem. Det gäller hela tiden att öka lusten som är förutsättningen för att de ska fortsätta och inte begränsas eller ha för stora krav redan från början.