Äntligen kom kylan – och det blev bråda dagar i Umeå

Det är ingen överdrift att påstå, att genomförandet av skid-SM i Umeå hängde på några timmar. Om det väderomslag, som meteorologerna så träffsäkert förutspådde, hade kommit ett eller ett par dygn senare, så hade tiden varit för knapp.

Om inte kylan hade kommit hade det varit omöjligt att hinna producera och lägga ut all den konstsnö som krävdes – och SM hade då fått flyttas till reservorten Boden. 

Men Skidförbundet, Umeå kommun, SVT och den lokala arrangören Umeå Skidallians litade på väderprognoserna och på tisdagen en dryg vecka före första loppet bestämdes att arrangemanget skulle genomföras i Umeå och Boden-alternativet avskrevs.

Samma dag, fortfarande i plusgrader och regn, började också utkörningen av det snölager som tillverkats tidigare i vinter (och som smält betänkligt under det fyra veckor långa blidvädret). Den insatsen säkrade några hundra meter av sprintbanan i området närmast skidstadion på T3 Arena.

Äntligen blev det full fart på snöproduktionen. Foto: Kennet Hedberg.

Även onsdagen bjöd på plusgrader, men på torsdagen, bra precis en vecka före starten av det första SM-loppet, kom så äntligen väderomslaget. En kallfront drog in norrifrån och temperaturen sjönk redan på eftermiddagen till nivåer som gjorde att de första snökanonerna kunde köras igång.

Full fart fick inte snötillverkningen förrän på fredagen, ironiskt nog samtidigt som vinterns första ordentliga snöväder drog in över södra Västerbottens kustland. Sammanlagt hade Umeå Fritid, som svarar för konstsnötillverkningen, som mest 16 stora s k fläktkanoner igång, var och en kapabel att göra minst 20 kubikmeter varje timme – nio kanoner vid den befintliga konstsnöanläggningen vid Nydala, där bokstavligt talat iskallt vatten tas från sjön, fem i Bräntberget och två på det blivande skidstadion T3 Arena. Dock var ett par–tre av dessa kanoner reserverade för andra snöberoende sporter i SM-veckan.

Transporten av snö till SM-banorna i Stadsliden inne i centrala Umeå började på söndagen, när fyra lastbilar gick i skytteltrafik, och på måndagen började sedan den transporten av snö in i spåromådet inne i själva Stadsliden.  

– Jag vet faktiskt inte hur många lastbilar det är som transporterar snö och det är inte så intressant heller. Det viktiga är att vi nu får ut snö på spårgatorna på ett bra sätt, säger Anders Linder, driftchef på kommunala Umeå fritid och därmed ansvarig för snöfrågan.

Först produceras snön, men det som tar längst tid är att köra ut den till spåren. Foto: Kennet Hedberg.

Den korta reservbanan på 2,5 km blev färdig natten mot tisdagen och därefter fortsatte arbetet med att ställa i ordning den längre reservbanan på 3,75 km, som väntas bli klar under onsdagsdygnet.

Någon särskild användning av den dryga decimeter natursnö som Umeå fick i samband med väderomslaget hade däremot inte spårfixarna. Den kom försent och det var för litet som föll för att det skulle vara till någon nytta:

– Visst, det blir vitt och fint i terrängen med den här snön, men för oss är den faktiskt mer till besvär. Snöfallet störde konstsnötillverkningen en del och dessutom har utkörningen försvårats – det hade varit enklare om vi hade fått köra ut konstsnön på frusen barmark, fortsätter Anders.

Så nog har naturen gjort sitt för att ställa till problem för skid-SM i Umeå, men det är historia nu.

– Det är en fantastisk insats som Umeå kommun gör, för att på kort tid producera dessa mängder snö som behövs. Nu glömmer vi att vädergudarna varit mot oss – nu möts vi alla skidintresserade i denna del av landet för att ta del av skidelitens uppgörelser! avslutar Åke Sandstöm, ordförande i Umeå skidallians.

Sakta men säkert växer banorna fram – skid-SM är räddat. Foto: Kennet Hedberg.