Grip hämtar kraften i Vålådalen

Årets ledare i idrotts-Sverige 2014 drivs av ett enormt engagemang för att längdlandslaget hela tiden ska utvecklas.

– Jag älskar att se andra människor växa och prestera, det är en tillfredställelse så god som någon för mig, säger förbundskapten Rikard Grip från sin egen energikälla – Blanktjärn i Vålådalen.

När Rikard Grip i januari klev upp på Globens scen och tog emot folkets jubel som ”Årets idrottsledare”, kände han både stolthet och ödmjukhet.
– Jag såg mig som en symbol för laget där alla ledare och aktiva gjort sitt yttersta för att lyckas. Det var stort för mig och för svensk längdskidåkning. En bekräftelse på att vi verkligen gjort något utöver det vanliga.

Rikard tackade skid-Sverige och frun, Jenny Grip, som lever med en karl som är på resande fot 220 dygn om året, som kör 5 000 mil om året och som sover mindre än de flesta.
– Stödet från laget och Jenny är helt avgörande för att jag kan ägna mig åt det roligaste jobbet jag vet. Det är ett privilegium och ett stort förtroende att få leda längdlandslaget, men utan uppbackning där hemma skulle jag aldrig underkasta mig den här livsstilen.

Grip är igång dag som natt. Mejl och sms plingar inte sällan i datorn eller telefonen efter midnatt. Ofta är det peppande, coachande meddelanden.
– Jag behöver vara på tå och kunna få det hela att gå ihop och för att ge energi till andra. Det är viktigt att få alla att känna sig delaktiga. Jag vill ha koll på läget och veta att medarbetarna mår bra och känner arbetsglädje. Engagemanget är A och O!

Lyckligtvis blir Rikard sällan stressad eller pressad av alla krav och förväntningar som finns, internt och externt. Sladdbarnet från Månkarbo i Uppland har lärt sig att hantera och vägleda människor som vill vara bäst i världen. Och att ge offensiva journalister svar på tal när de rycker i honom före, under och efter loppen.

Ledarfilosofi
– En del av min ledarfilosofi bygger på att alla i längdlandslagets organisation ska känna trygghet, harmoni och glädje i sina respektive roller. För att lyckas med det behöver varje länk i kedjan vårdas. Om jag inte klarat av att få ihop helheten med planering och logistik blir det fel någonstans och störningar i leden. Alla som sitter i vår gemensamma båt måste ha hela åror, rätt uppgift, rätt inställning, rätt frekvens…då når vi väldigt långt. Det vet jag!

Vad är det bästa i ditt jobb?
– Att få dela glädjen med andra när vi lyckats! Det är oslagbart!

Vad är det värsta?
– När en hotellägare ringer och säger att hans hotell blivit vattenskadat en månad innan VM-uppladdningen ska börja i Seiser Alm och jag vet att det inte finns några andra hotellrum. Då är det inte kul. Men det löste sig!

Rikard Grip fick priset Årets ledare efter ett sagolikt OS i ryska Sotji där längdlandslaget tog 11 medaljer och krossade Norge i både dam- och herrstafetten.
I vintras blev det en ny succé. Nio medaljer under hemma-VM i Falun.

Det verkar som du sitter på ett facit hur man lyckas?
– Ha, ha..nej, det har jag inte. Det finns inget facit. Resultaten är summan av en mängd faktorer. De aktivas förmåga att pricka formen och vara som bäst när det gäller, vallateamets insats, ja, allas insats i organisationen och den samlade energi och glädje vi tillsammans lyckas mobilisera.

Tror du att du får priset igen, som Årets ledare 2015?
– Nix, det går nog till U-21 landslagets förbundskapten Håkan Eriksson. Fotbollslaget vann EM-finalen mot Portugal, man gjorde det i en anda som imponerade på mig. Ett respektlöst kollektiv som bara såg möjligheterna. Jag kommer att känna mig hedrad om jag blir nominerad. Idrotts-Sverige är stort och framgångsrikt!
Arbetsnarkomanen Grip lovar stå på över VM i Lahti 2017 och OS i sydkoreanska Pyongchang 2018.
– Jag blickar inte längre som förbundskapten. Efter OS kan det vara dags att få in ny energi. Men jag har inga planer att sluta jobba med längdskidåkning, då får det bli i någon annan roll.

Hur orkar du?
– Jobbet ger mycket tillbaka, jag känner mig aldrig less. Däremot kan jag behöva tid för mig själv och familjen, att reflektera och umgås. Att gå ner i varv och ladda batterierna.
Vad gör du då?
– Då jobbar jag med kroppen i Vålådalen där Jenny och jag har köpt en stuga. Det ger avkoppling. Utanför stugknuten finns den 11 kilometer långa Blanktjärnsrundan,en av Vålådalens finaste turer man kan göra under barmarksperioden. Jag springer den ibland med Jenny. Fast oftast ensam. Kroppen andas välmående från topp till tå. Miljöombytena är många längs vägens gång. Från myrar till urskog och luftiga björkpartier till branta rullstensåsar och inte att förglömma – den otroligt turkosa tjärnen som är ledens ”mittstation”. Där jag burkar stanna en stund pusta ut och lyssna på tystnaden.

Det låter som en uppfriskande energistig?
– Ja, Blanktjärnsrundan är min favorit. Där bygger jag upp min egen styrka. Fysiskt och mentalt. Jag blir stark av blotta tanken på rundan, den har gett mig massor de senaste åren…