Möt de nya landslagstränarna

En femmilskung, en världsmästare i skidorientering och en hockeytränare. Landslagsgrupperna har fått hela sex nya tränare med nya tankar kring träningsupplägg och -kultur. Möt dem här!

Inför den här säsongen kom hela sex nya tränare in i A-landslaget och Team Bauhaus, medan Rikard Grip har antagit rollen som landslagschef med ett övergripande ansvar. – Teamet har ett lite annat sätt att se på träningskulturen och kommer in med nya influenser. Det ger extra energi och blir spännande att följa, säger Grip.

Magnus Ingesson – damtränare

Största framgången i din egen idrottskarriär?
– Mitt stafettsilver på VM 2001 och min egen niondeplats där, samt min åttondeplats på OS 2002. Men det som betytt mest för mig var när jag som 23-åring kom med i B-laget efter att ha legat sjuk i cancer. Jag kom tillbaka som en bättre skidåkare med nya värderingar på livet.

Varför landslagstränare?
– Det är spännande och stimulerande. Efter att ha varit borta härifrån sedan 2010 tar jag med mig värdefulla erfarenheter från andra uppdrag. Jag inser att skidåkning är en liten värld. Det är lätt att känna att allt kretsar kring det här, men så är det inte.

Vad krävs av en bra tränare?
– En bra relation med åkarna är viktig. De ska känna förtroende och våga berätta om sina funderingar. Om privatlivet påverkar träningen kan upplägget behöva anpassas på ett annat sätt än om problemet ligger i själva träningen. Men relation handlar om personkemi och jag ser ingen prestige i om någon hellre vill anförtro sig till en annan person än mig.

Vad är din egen styrka som tränare?
– Jag brinner för ständig utveckling. Det vi gjorde för tre år sedan räcker inte idag. Jag tittar på hur jag tror att det kommer se ut om tre år och vad som krävas då. Jag är också tydlig och rak i min kommunikation. Jag tror tydlighet är viktigt.
 

Mattias Nilsson – herrtränare

Du lämnade skidkarriären för en annan bana i några år. Varför?
– Jag hade varken talang eller motivation för att bli en riktigt bra skidåkare, men drevs av att tävla, utvecklas och prestera och ville applicera det inom något akademiskt istället. Valet föll på ekonomi där man också jobbar tydligt med mål och utveckling. 

Varför tillbaka till skidvärlden?
– Arbetet med just utveckling och förändring är aldrig så tydligt som inom idrotten. Det är något speciellt att arbeta med dem som är 100% motiverade till det, en utmaning och inspiration.  

Vad krävs av en bra tränare?
– En utvecklingsvilja bör ligga i grunden och att se individen. Olika variabler är viktiga för utveckling av olika individer. För laget ser jag offensivitet och delaktighet som viktigt. Vi vill vara offensiva genom att agera, inte reagera, och därmed ligga i framkant av utvecklingen. Delaktighet ger kontinuitet och långsiktighet genom att tränare och åkare tillsammans kommer fram till en strategi som vi tror på.

Vad är din styrka som tränare?
– Jag anser att bra tränarskap bygger på att utnyttja sina egna erfarenheter. Jag har ett brett intresse för träningsmetodik och -filosofi. Det tror jag ger mig en förmåga att ta ett steg tillbaka och titta på hela utvecklingsprocessen av individen. 

Johan Olsson – herrtränare 

Största framgångarna i din egen idrottskarriär?
– Rent prestationsmässigt var det VM-femmilen i Val di Fiemme. Jag gjorde något som ingen annan gjort tidigare och lyckades med mycket av det som jag hade fokuserat på under träning. Men emotionellt var det kanske större att ta VM-guld på hemmaplan i Falun 2015.

Varför landslagstränare? 
– När jag fick frågan och fick beskrivet hur man såg på min roll, kände jag att jag faktiskt hade något att bidra med. Jag är fortfarande nära min aktiva karriär, minns rörelsemönster, teknik och tankemönster väl, vilket jag tror är en styrka. Sedan kändes rollen väldigt rolig och fungerar bra med mitt privatliv.

Vad uppskattade du själv hos en tränare?
– Jag var mycket min egen tränare och blev mer och mer intresserad av träning och utveckling, ju mer jag började kunna metodiken och förstå sammanhangen mellan vad olika träning gav för effekt.

Vad krävs av en bra tränare?
– Att kunna motivera, vara tydlig och ärlig – inte bara kritisk utan uppriktig på ett konstruktivt sätt. Siffror gav mig själv mycket motivation. De visar svart på vitt hur bra man är. Utifrån det kan man sedan jobba vidare. Jag tycker också det är viktigt att visa att man måste våga bli bättre på saker som man är bra på. Inte bara fokusera på sina svagheter. 

Stefan Thomson – damtränare

Vilka idrotter höll du själv på med som ung?
– Mest löpning och friidrott, men även skidor. Jag kom in på både skid- och löpgymnasium och valet föll då på löpning. För tio år sedan bad Piteå HC mig att ta hand om deras träning. De tyckte att friidrotten gjorde mycket bra och jag kom på så sätt in i hockeyvärlden. På senare år har det blivit mer skidor igen genom Piteååkarna. 

Varför landslagstränare?
– Jag är fascinerad av skidor och många av idéerna jag har verkar fungera. Det kändes jättespännande att se om det går att få effekt även på andra åkare samtidigt som man skräddarsyr behoven för varje individ.

Vad krävs av en bra tränare?
– För att kunna planera träningen måste du ha kravbilden klar för dig för den idrott du ska träna. En tränare bör vara lyhörd och få utövaren att tro på det man gör. Jag vill ha ett syfte med all träning och ska kunna svara på vad nyttan är med varje pass. Dialogen är viktig då det är åkaren som kan sin kropp bäst. Jag tror också det är viktigt att känna varandra som person för att få bra samarbete. Det handlar om förtroende.

Vad är din styrka som tränare?
– Jag har ett bra öga och känsla för belastningsgrad och ser små detaljer i teknik som jag kan förmedla till idrottarna. Jag har ägnat otroligt mycket tid åt att titta på skidor. 

Fredrik Uusitalo – herrtränare

Största framgångarna i din egen idrottskarriär?
– Jag har en fjärdeplats på SM, men JVM i Sollefteå, då jag blev fyra i sprint, var häftigt eftersom det var på hemmaplan. Jag gick ju på skidgymnasiet i Sollefteå och det var många från skolan som var där och hejade.

 Varför landslagstränare?
– Det var smickrande att få frågan, som jag övervägde noga och väl. Till slut kände jag att det blir en bra utmaning och jätteroligt att göra det tillsammans med Mattias och Johan. Det är ett stort steg i min tränarkarriär. Jag har haft några år med utvecklingslaget, varit med på några världscuper och för varje läger lär vi känna individerna bättre. 

Vad krävs av en bra tränare?
– Man måste se till individens behov. Den viktigaste frågan en tränare ska ställa är: Hur mår du? Utifrån det kan man pussla ihop träningen. Sedan är åkarna duktiga på att analysera sig själva, men jag ser ett ansvar i att få dem att även se på varandra. Det är också viktigt att få åkarna att våga dra i handbromsen när det behövs, men även att pusha på de gånger de ska genomföra något riktigt tufft. 

Vad är din styrka som tränare?
– Kreativiteten. Jag tar med mig mycket från mitt jobb med paralympicslaget, t ex vikten av tydlighet och att ibland behöva tänka annorlunda för att göra det så bra som möjligt för individen. 

Annika Zell – damtränare

Största framgångarna i din egen idrottskarriär?
– Det är extremt stort att vinna VM, men glädjemässigt är det de tre vinsterna i 10-mila, världens störst stafett. Det var en euforisk glädje att få göra det tillsammans med ett lag och min klubb. På längdskidsidan är min åttondeplats på SM-tremilen störst.

Varför landslagstränare?
– Att få äran att få utveckla de absolut bästa individerna som människa och idrottare är kittlande. Det är häftigt att få de aktiva att våga gå utanför sin trygghetsbox för att utvecklas.

Vad krävs av en bra tränare?
– Du kan träna jättebra, men mår du inte helt bra så ger det inte effekt. Du har energiläckage på något utanför idrotten. Men det räcker självklart inte med att bara må bra. Man måste göra mycket jobb och rätt typ av jobb i många år för att nå hela vägen. Det är inte den som tränar mest som blir bäst utan den som tränar smartast utifrån hur man själv är uppbyggd. Tränaren måste se att det finns utrymme för små variationer i träningen.

Vad är din styrka som tränare?
– Jag är mån om att de jag tränar mår bra. Om de inte gör det spelar ett bra träningsarbete mindre roll. Jag försöker alltid börja mina träningssamtal med att fråga hur de mår, sedan hur träningen har gått. Men det måste få ta tid att bygga upp det förtroendet. Jag trycker mycket på att jag önskar ömsesidig öppenhet och ärlighet.

Foto: Bildbyrån