En händelserik säsong

Det är nu dags att summera världscupsäsongen 2014/2015 i telemark. Det blev en händelserik säsong för landslaget.

För landslaget i telemark, bestående av Olle Collberg och Simon Kråik, började säsongen i Hintertux, den sista helgen i november, med framgång och ”hela kroppar”.

Olle visade direkt att han var i form och slog till med en 4:e plats redan i första tävlingen. Simon gjorde sin första världscupstart utanför Sveriges gränser. Premiärnervositeten släppte taget om grabbarna och det blev enn bra start på säsongen.

Ett tävlingsuppehåll under december gavs tid för finputsning av formen, men tyvärr var det då en period av oflyt började.

Under det sista banpasset innan världscuptävlingarna i Europa i januari slet Simon av ett ledband i tummen, och istället för tävling blev det operation.

Olle fick då på egen hand representera Sverige under tävlingarna i Europa. Han lyckades bevara en hög lägstanivå, men den riktiga formtoppen lyste tyvärr med sin frånvaro. Sex tävlingar på åtta dagar i tre länder är tufft på egen hand, men gemenskapen på telemarkstouren gjorde ensamheten lite mindre svårhanterlig.

Nästa stopp var VM i Steamboat Springs, USA.

Simons tumme hann tyvärr inte bli tävlingsklar, så återigen drog Olle iväg som ensam tävlande. En lovande inledning med snabba åktider och en 10:e plats i Sprint, som var första tävlingsdiciplin, gav förhoppningar om ett riktigt bra VM.

Men en krasch under nästa tävling resulterade i en lättare hjärnskakning och gjorde inte saken lättare. En delad 9:e plats i VM-parallellen får anses som godkänt resultat med tanke på omständigheterna.

Tyvärr fortsatte oflytet för Olle, då han 30 minuter innan start i VMs sista tävling, Classic, även fick en släng av magsjuka. Men trots detta kämpade han till sig en slutlig 12:e plats.

VM blev således inte riktigt den höjdpunkt vi hoppats på – men så är det i idrott på hög nivå!

Ingen rast ingen ro, bara en vecka efter sista tävlingen i Colorado fortsatte världscupen i Schweiz, nu också med Simon på startlinjen vilket var mycket glädjande! Grabbarna levererade stabila resultat, men saknade tyvärr den sista udden för att nå riktigt framskjutna placeringar.

Tre tävlingar i Thyon och tre i Mürren avklarades innan det slutligen bar av till Rjukan i Norge för världscupfinaler.

Stabila resultat runt topp 10 för Olle satte punkt för en säsong som med några få undantag var mycket jämn. Simons säsong blev såklart mycket upp och ner med tanke på skadan, men han kämpar på och framtiden ser mycket ljus ut.