Medaljregnet fortsätter: två OS-bronsmedaljer i sprintstafett

En fantomspurt av Stina Nilsson säkrade dagens första medalj. I par med Ida Ingemarsdotter körde hon hem Sveriges tionde medalj.

Det dröjde inte länge innan den elfte medaljen var i hamn då Emil Jönsson och Teodor Peterson kom trea. Fast det var på håret...

– Det var en hård dag på jobbet. Jag gick lite för hårt på andra rundan och det fick jag betala för under sista sträckan. Och det är himla kul att vi kunde plocka en medalj, säger Ida Ingemarsdotter.

Det såg länge ut som om det inte skulle bli någon medalj. Inför sista sträckan växlade Ida över till OS-debutanten Stina Nilsson, bara på fjärde plats. Hela fyra sekunder efter Tysklands Denise Herrmann.

Så, halvägs in i loppet, började Stina närma sig. När det var dags för sista utförslöpan inne på stadion hade hon tagit in nästan hela försprånget. Stina gick smart och fick med sig farten ut ur sista kurvan innan målrakan. Där satte hon in spurten, och åt sig sakta förbi med varje stavtag. Och bronsmedaljen var deras.

Foto: Bildbyrån.

– Jag har känt mig jättepigg i kroppen hela mästerskapet så det var skönt att jag fick betalt för det i dag. Det är det största jag någonsin gjort, säger en glad Stina Nilsson.

Och Ida håller med.

– Jag är grymt imponerad av Stinas sista sträcka, konstaterar Ida.

Det blev ingen lång vila innan det var dags för nästa medaljchans, herrarnas stafettsprintfinal. Även i detta lopp såg det ut som om det inte skulle bli någon medalj.

Emil Jönsson hade kroknat på sin sista sträcka och tre lag; Ryssland, Finland och Tyskland hade gått ifrån.

Det såg ut att vara ett omöjligt uppdrag för Teodor Peterson som körde sista sträckan, han var hjälplöst bakom.

– När jag kom in i sista backen så såg jag att det var för långt för att åka i kapp dem. Men jag tänkte att jag åker allt vad jag har, hela vägen ända in i mål så får vi se vad som händer, säger Teodor.

Foto: Bildbyrån.

Och visst hände något. Sprint är sprint och där kan allt hända. Det lärde vi oss redan i början på OS.

När finska Sami Jauhojärvi körde snävt framför Tysklands Tim Tscharnke, i sista kurvan ned mot stadion, skedde det. Tysken ramlade och medan han försökte ta sig upp gled Teodor, och flera andra lag, förbi.

– Det känns som om hela mästerskapet är så här. Hur ska vi göra för att det ska gå dåligt, skrattar Emil.

Den svenska uppställningen med utpräglade sprintåkare som Emil och Teodor fick kämpa hårt. Banan i Sotji är ovanligt tuff för att vara en sprintbana.

Foto: Bildbyrån.

– Vi visste att det skulle bli tufft. Den här banan är inte optimal för oss i en team sprint. Men vi hade en bra dag. Det är så många gånger som det inte har fungerat för oss då vurpor och annat ställt till det. Men idag höll vi nästan ihop det och fick med oss ett brons. Men det är att klart vi lider med Tyskland som ramlar på slutet, summerar Emil.

Vårt fantastiska rekord med minst en medalj varje dag fortsätter.

Det svenska längdlandslaget har nu tagit totalt elva (!) OS-medaljer. Vilket betyder att vi har tagit näst flest OS-medaljer i längdåkning, som en nation någonsin har gjort, under ett och samma mästerskap. Endast Ryssland har fler, tretton medaljer, som de vann under OS i Calgary 1988. Vi är dock inte ensamma på andra platsen i listan utan delar rekordet med Norge.

Resultat

Sprintstafett, damer
1) Norge (Ingvild Flugstad Östberg, Marit Björgen)
2) Finland ( Aino-Kaisa Saarinen, Kerttu Niskanen)
3) Sverige (Ida Ingemarsdotter, Stina Nilsson)

Sprintstafett, herrar
1) Finland (Iivo Niskanen, Sami Jauhojärvi)
2) Ryssland (Maxim Vylegzhanin, Nikita Kriukov)
3) Sverige ( Emil Jönsson, Ola Vigen Hattestad)