Norrköping vänder trenden - ökar rekryteringen samt behåller fler barn och unga i klubben

Norrköping har länge haft en stark tradition inom alpin skidåkning. Men för några år sedan stod Norrköpings Skidklubb inför en utmaning som många föreningar känner igen: få åkare i de äldre åldrarna och ett tidigt tapp – särskilt bland tjejer. Idag ser det helt annorlunda ut. Antalet aktiva ökar, fler stannar längre och gemenskapen lyfts fram som något alldeles extra.

– När jag kom in i klubben var det ytterst få åkare i U16, och vi tappade tjejer alldeles för tidigt, berättar Rebecka Andersson, gruppledare för U16–17+, och fortsätter:
– Men någonstans där började också vändningen.

Rebecka Andersson har varit tränare i klubben sedan 2018 och har två söner som är födda -09 och -11. Hon har följt klubbens åkare födda 2010 sedan hon blev tränare. Utöver uppdraget i Norrköpings Skidklubb är Rebecka distriktsutbildare i Östergötlands Skidförbund och håller även barntränarutbildningar, BTU. Vi har ställt några frågor till Rebecka om hur de arbetat aktivt med förändring i klubben.

Hur såg situationen ut innan ni började arbeta aktivt med att öka rekryteringen av åkare?

– När jag kom in i klubben var det ytterst få åkare i U16, framförallt tappade vi tjejer alldeles för tidigt. Jag skulle säga att stor del till vändningen började här med ett gäng pappor som myntade uttrycket ”Alla ska mä”. Det var ett motto för oss som hade U8-10 då, alla ska med till nästa säsong. Vi ville verkligen inte att någon skulle sluta.

Kan du beskriva hur ni la upp arbetet från början?

– Jobbet med värdegrundsarbetet började ungefär samtidigt, styrelsen började jobba med ”varumärket” NSK.

Vad var första steget för att bryta den negativa trenden?

– Styrelsen tog fram våra värdeord GLÄDJE, LAGET, UTVECKLING och sedan tog vi med värdeorden till vårt barmarksläger där barnen fick sätta egna ord och välja bilder till varje värdeord. Dessa trycktes upp på fina plakat som vi har i backen. Tränarna använde orden i grupperna, i kommunikationen med varandra och föräldrar. Styrelsen låg ju bakom värderingarna och stöttade i stort och smått.

Vad var viktigast för att få alla att dra åt samma håll?

– Att ha en tydlig värdegrund. Vi har till exempel använt oss av LAGET-skylten när vi pratar om hur vi får nya kompisar och hur vi får nya åkare att känna sig välkomna. Det är viktigt att barnen själva varit med i arbetet. Det är inte alltid lätt att få en åkare som vill åka lift med bästisen att byta liftkompis. Men då pekar vi på planschen där de själva skrivit ”åka lift med alla”.

Vad har ni gjort annorlunda jämfört med tidigare år?

– Som tränare måste man tänka på att i laget har vi även föräldrarna, de ska också lära känna varandra. På lägren hyr klubben stugor och fördelar de anmälda deltagarna. Alla bor på samma plats med olika klubbkompisar. Det gör det lättare att samarbeta och samåka till nästa aktivitet när man känner fler. Annars är vi människor bekväma och hyr ett boende med samma som förra lägret och då blir det ensamt för de nya i klubben. Vi har också ”tillsammans” aktiviteter för att stärka klubbkänslan. Det kan vara en fest i backen, en bussresa till en tävling eller en bussresa där vi bara åker skidor fritt och har en härlig dag! Vi jobbar också mycket med att nå ut med informationen. För det har vi flera kanaler, WhatsApp, Svenskalag och hemsidan. Det är viktigt att alla vet vad som händer i klubben och respektive träningsgrupp. Vilket barn vill missa en kul aktivitet för att informationen inte nått föräldrarna? Det har vi också blivit mycket bättre på de senaste åren.

Utmaningar på vägen

Vilka utmaningar stod ni inför innan ni började förändringsarbetet?

– Oj, det var säkert många. Det är alltid svårt att ändra beteenden och mönster, men jag upplevde att det gick bra. En utmaning var att få alla att åka i den åldersgrupp de tillhör - att U12 åker med U12 och inte några undantag med U12or i U14 och U10or i U12 osv. Innan tränade flera yngre åkare med äldre för att en förälder var tränare och inte ville vara i backen ”alla dagar”. Men det är varken utvecklande eller stärkande för laget att inte hålla ihop med det gäng som man tävlar med. Det är bra att känna dem man är jämngammal med. Ibland kör vi tillsammans med olika grupper, men då är det alla, inte utvalda. Där har vi fått mothugg från föräldrar ibland. Men håller man sig till den överenskommelse som vi har för träningsgrupperna och är tydliga så fungerar det bra. Nu är det ytterst sällan någon diskussion. Vi tränar alla grupper samma tider, men fler dagar per vecka ju äldre man är. På så sätt kommer man ifrån logistikfrågan.

Fanns det hinder i organisationen eller i arbetssätten som gjorde rekrytering svårt?

– Nej, vi har inte svårt med rekrytering. Utmaningen är att få in en ny i gruppen så att den känner att den hänger med, det kan vara lite tufft men det handlar mer om det sociala än det skidtekniska. Får åkaren kompisar fort så kommer den tillbaka, och i en trivsam miljö utvecklas man fort. Vi har exempel på åkare som börjat i 12-års åldern som går skidgymnasium idag.

Under resans gång – vilka var de största utmaningarna att lösa?

– Vi har ibland lite utmaningar med att alla grupper tränar samtidigt, om vi inte har hela anläggningen öppen så har vi svårt att få plats med 100 åkare, men en bra planering och tydlig struktur har löst mycket av det. Sedan kommer det också utmaningar med att få med samtliga (föräldrar, ledare och åkare) på att laget går före jaget. Det är vinnande i längden både för laget och jaget.

Vad var svårast att få med sig – barnen, föräldrarna, föreningarna eller något organisatoriskt?

– Det har inte varit så svårt. Men kanske att alla ledare ska förstå vikten av inkludering och att skapa ett lag i en individuell idrott.

Resultaten kom snabbt

Vad har hänt sedan ni startade?

– Vi har fler åkare totalt och framförallt fler som stannar längre. I gänget födda -09 är Norrköpings SK den klubb i Sverige som har flest åkare antagna till skidgymnasium. Vi har även 5 ungdomar som är ledare i grupperna U8-U12, varav flera med SATU-utbildning.

Vilka konkreta resultat har ni sett i rekryteringen?

– Att vi blir fler. Vi led lite av en grön vinter 2020 och sedan pandemi och restriktioner 2021, men efter det har vi en bra tillströmning av nya barn och ungdomar.

Har ni sett skillnader i engagemang, deltagande eller återkommande barn?

– Det känns som att vi har många som återkommer och gillar det vi gör. Till exempel har breddlägret ett fantastiskt stort deltagarantal på över 100 personer och gemensam middag för alla. Det är populärt och fyller också ett syfte för gemenskapen.

Är det något resultat som överraskade er?

– Att vi ofta är väldigt många på våra träningar och aktiviteter på snö. Det verkar som att många åkare prioriterar skidåkningen under vintersäsongen även om vi uppmuntrar till fler idrotter.

Har ni fått respons från föräldrar eller barn som ni inte hade väntat er?

– Bland annat att vi har ett starkare lag i NSK och jobbar mer med sammanhållningen än i vissa lagidrotter.

Arbetet med barnen

Hur jobbar ni praktiskt med barnen för att göra verksamheten både rolig och trygg?

– Vi har ett upplägg där vi alltid följer samma struktur.

• Samling, uppvärmning
• Friåkningsövningar 45 minuter
• Moment; skidtekniska banor, hopp, SL, GS, Skicross, fart etc
• Avslutning med samling och summering av träningen

– Att våra åkare känner igen sig och vet hur våra träningar går till är viktigt för tryggheten. Vi jobbar också gruppstärkande i backen genom att dela in åkarna i olika grupperingar olika dagar. Liftkompisar både inom gruppen och mellan grupperna. Det är perfekt att låta de äldre åkarna ta med en yngre i liften till exempel.

Vilka aktiviteter, metoder eller arbetssätt har varit särskilt framgångsrika?

– Jag tror att strukturen är en nyckel. Vi har jobbat fram både struktur för våra träningar och för planeringen. Inför varje träning lägger vi in våra önskemål om träningsyta/trassé i backen och vad vi vill ha för material eller vilken gren vi planerar i ett delat dokument. Utifrån det delar vi sedan på uppgifterna för tränarna i respektive grupp. Någon tar hand om samlingen, en annan friåkningen och några hjälps åt med bana, eller annat praktiskt.

Hur jobbar ni för att skapa tillhörighet och få barnen att vilja stanna kvar?

– Vi pratar om våra värdeord och har dessa tryckta på planscher som vi har framme i backen när vi tränar så att alla kan se dom.

Om du tänker på ett barn eller en grupp – har du något konkret exempel som visar hur arbetet funkat?

– Vi har en åkare som kom in i gruppen som förstaårs U14. En åkare som aldrig tränat alpint tidigare, men som gillade att åka skidor. Hon kom snabbt in i gänget och är nu med som vilken annan åkare som helst av de som varit med sedan U8-U10 och kör USM-kval, hänger med på läger m.m. Om man skulle fråga en utomstående vem i gänget som började för två år sedan tror jag att det är omöjligt att avgöra vem det är. Det är fantastiskt tycker jag. Att oavsett ålder så går det så fort för barn och ungdomar att komma in i en grupp och även komma ikapp tekniskt för att man tränar tillsammans.

Varför Norrköping har lyckats – nyckelfaktorer

Vad tror du är de främsta anledningarna till att ni har lyckats vända trenden?

– Jag tror att vi är ett gäng ledare som är överens om att vi vill ha alla som gillar skidåkning med så länge som möjligt. Vi har också en kompetent sportchef som är bra på att förmedla och arbeta utifrån vår värdegrund. Vi vill inte ha individuella satsningar hos proffstränare som skapar TEAM bara för de som betalar. TEAM för oss är en klubb där man stöttar varandra och har en bra verksamhet för bredd, där skapas elit.

Finns det något i ert sätt att tänka eller organisera som du tror andra klubbar kan lära av?

– Att ha struktur och vara inbjudande mot alla. Vi jobbar ständigt med att utveckla våra arbetssätt. Gruppledarna har regelbundna möten, likaså har vi träffar med alla tränare tillsammans och tränarmöten i respektive tränargrupp. Vi är inte färdiga, verksamheten och anläggningen utvecklas ständigt.

Om du skulle nämna era tre viktigaste framgångsfaktorer – vilka skulle de vara?

– Glädje, laget, utveckling.

Värdefulla lärdomar framåt

Vad tar ni med er vidare?

– Att man kan få växtvärk. Det är roligt och fantastiskt med tillströmningen, men har gett nya förutsättningar och frågeställningar. Hur många kan man vara i en grupp t.ex.?

Är det något ni vill utveckla eller testa nästa år?

– I år har vi startat en freeski-grupp i klubben. Det är superkul, men kräver också anpassningar och nya rutiner.

Om du fick ge ett råd till en annan klubb som vill öka sin rekrytering – vad skulle det vara?

– Var välkomnande och inkluderande!

Vi säger stort tack till Rebecka Andersson och Norrköpings Skidklubb för att ni ville dela med er av er utveckling!